Hur ska man köra bil i Göteborg?

Jag trodde Göteborg skulle vara ungefär som Malmö.
Lagom stort, lättöverblickat, lätt att hitta i.
Skulle först till Heden, ett område så gott som mitt i stan, där det finns 100-tals parkeringsplatser och några fotbollsplaner. Sympatiskt. Mitt i stan!
Men hur kommer man dit från motorvägen man har kört på ända från Malmö?
-Jag ringer och frågar, sa Blondinen och tryckte fram göteborgsväninnans telefonnummer i mobilen.
–Vi ska svänga av där det står "Ullevi" på en skylt! sa hon sedan och vi började titta på skyltarna mot alla avfarter. När vi hade passerat ett stort antal utan att hitta skylten mot "Ullevi", blev jag övertygad om att vi skulle hamna i Tingstadstunneln och ploppa upp på en ö som heter Hisingen, långt ifrån Ullevi och Heden. Vi var nu definitivt på väg rakt fram mot det svarta hålet och vi hade bara en chans kvar att stanna på fastlandet. Så jag trängde mig ut mot en avfart där jag inte ens hann att läsa på skylten vart vi var på väg. Men vi kom in på en annan motorväg och rullade fram i ett industriområde.
-Jag ringer, sa Blondinen.
Väninnan förstod att vi måste köra söderut, ner mot Järntorget och därefter i en allé som heter "Allén" för att komma mot Heden. Men jag fick informationen för sent, hade redan passerat gatan fram mot Järntorget och var nu på väg bland spårvagnar och pendlare i bilköer rakt västerut. I telefonen fick vi tips om stadsdelar och platser som skulle synas på skyltar, men vi satt mest fast vid långvariga rödljus och kom bara längre och längre från Järntorget, Allén och Heden.
-Kör mot Sahlgrenska! ropade väninnan i telefonen. Medan vi letade efter skyltar mot Sahlgrenska, insåg jag att vi var på väg mot Västra Frölunda.
Vi hade nu åkt omkring i 20 minuter utan att hitta minsta spår mot Heden. Överallt motarbetades vi av rödljus, bilkaravaner, rondeller och spårvagnar. Svordomarna osade i bilen. Jag förutsatte att vi måste ta en vänstersväng för att komma ur Frölunda-spåret. Och äntligen, långt om länge, hittade jag en korsning där det var möjligt att svänga vänster. Och då hamnade vi inne på ett gigantiskt sjukhusområde, som fick oss att hurra i bilen. Sahlgrenska! Yippppieee! Men vi var ju inte framme där vi ville vara!
-Nu är det lätt att hitta till Heden, sa väninnan i mobilen och jag styrde efter hennes instruktioner ända tills vi kom till en gata där vi på avstånd såg parkeringsskyltar som, när vi närmade oss, påtalade att detta var Hedens P-platser och här var det FULLT.
Jag rullade in på området ändå, för även fulla P-platser kan ge utdelning, bara man har is i magen. Men så här är det alltså att köra bil i Göteborg.
Senare på eftermiddagen skulle vi köra hem till väninnan och då följa skyltarna mot Redbergsplatsen och Olskroken. Jag ska inte dra hela historien, men när vi närmade oss målet fanns det plötsligt bara skyltar mot Redbergsplatsen och det var Olskroken vi skulle till. Jag förmodade då att jag skulle strunta i skylten mot Redbergsplatsen och istället svänga av gatan åt höger. Fem sekunder senare var vi inne i ett område där det bara fanns smala enkelriktade gator, industribyggnader, garage, privata P-platser och transportbilar av olika slag. Jag skulle alltså ha fortsatt mot Redbergsplatsen och senare, vid nästa korsning, köra in till höger och då hamna i ett område med bostadsfastigheter.
Det där med att det inte fanns skyltar mot Ullevi, fick senare en förklaring.
–Det står Ullevimotet på skyltarna, sa väninnan.
"Ullevimotet"... vad tusan betyder det? Vad är ett mot? Vad skulle vi göra vid ett mot? Varför skulle jag köra mot ett mot när det var den stora arenan, byggd för fotbolls-VM 1958, som jag behövde som riktmärke på min väg mot Heden?
Är det helt enkelt ett prov på den berömda göteborgshumorn? Vad säger Kålle och Ada om att vi tillfälliga besökare irrar runt, runt och runt utan att veta hur vi ska komma fram dit vi vill?
Och spårvagnar! Är inte det lite omodernt att blanda in sådana monster i trafiken?