Sveriges bästa stand up-klubb?

Mack, Malmö Comedy Klubb, har i flera år satsat på både tunga riksbekanta komiker och nya hungriga wannabes. Under sommaren håller man till på Kallbadhuset i Malmö varje tisdagskväll och biljetterna, som säljs via nätet, tar ofta slut flera dagar innan föreställningarna. Vissa kvällar, som igår den 15 juni, såldes rubbet i samma ögonblick som biljetterna dök upp på dataskärmen. Det är bara Friskis & Svettis som har samma fart på försäljningen och då gäller det platser på cirkelgym för seniorer.
När det gäller Mack, så kan väl orsaken till biljettraseriet förklaras i ett enda namn: Johan Glans.
Han är populär, om man säger så. Alldeles extra populär i Skåne.
Men de andra medverkande på scenen lyckades också få ett bra grepp på publiken. Det jublades rejält efter varje framträdande.
Lena Frisk, som är en stark V8-motor i Macksällskapet, presenterades av en annan frontfigur, Elin Nordén, och Lena tog sedan hand om mellansnacket så att hela publiken tycktes deltaga i showen. Speciellt gäller detta en stackars lärare och en mycket ung pojke, som båda snabbt blev kvällens följetong.
Och när Lena hade byggt upp en relation över scengränsen, var det dags för Mats Andersson att göra sitt nummer. Han kan vara hur rolig som helst och hade många poänger, men de kom inte som på ett löpande band, precis. Emellanåt verkade han leta efter sin röda tråd och blev oväntat tyst i långa sekunder. Godkänt ändå, för han har några knäppa repliker som ger poäng från publiken.
Ann Westin stod för höjdpunkten i första akten och denna f d undersköterska har inte bara det verbala språket på sin sida, hon har dessutom ett utstuderat kroppsspråk. Det är inte det minsta underligt att hon har utsetts till Årets kvinnliga komiker mer än en gång. Publiken på Kallbadhuset ville inte att hon skulle sluta, så hon presterade ett extranummer också innan pausen.
Solen sken länge den här kvällen och när andra halvlek sattes igång av Lena Frisk, var det fortfarande fullt dagsljus över Öresund. Ute på bryggan, som leder från stranden till Kallbadhuset, samlades delar av publiken. I ena riktningen kunde vi se en av världens längsta och vackraste broar och i den andra riktningen imponerade Turning Torso, ett av de mest imponerande och högsta bostadshusen i Europa.
Men detta glömdes snart, när Frisk åter gjorde sina utsvävningar innan hon presenterade Biggan Lowén från Hässleholm. Biggan har många poänger i sitt resonemang om äktenskap och sexlivet för 50-plussare. Men hon har en del att öva på, för att det ska flyta på lite snabbare och med större pondus. Det var första gången jag såg henne och hon var en kul bekantskap även om hon inte lyckades få mig att skratta mig fördärvad.
Det fick istället Johan Glans. Efter hans föreställning var jag omtöcknad i hela ansiktet, hade skrattkramp i magen och jag var rädd att jag skulle ha skrattat mig käken ur led, vilket hände mig när jag första gången såg Semestersabotören med Tati.
Glans spelar i en egen division, han är superproffset som får de andra att framstå som nybörjare, även om de har jobbat på scenen i flera år. Han pratade oavbrutet i närmare 45 minuter, utan en paus, utan ett avbrott och utan att gå på tomgång. Han har så många poänger att man efteråt inte kan hålla reda på vad han har pratat om. Det uppstår stunder då man inte kan titta, man måste krypa ihop som en larv och låta skrattet få pumpa ur sig all den kraft och energi det är mäktigt. Under tiden bara fortsätter Glans utan hänsyn. Han är fenomenal när han är i den form som han är den här kvällen.
Mack i Malmö är bara att gratulera. Jag tror inte att Glans går att överträffa den här sommmaren. Det beror nog enbart på i vilken form Peter Wahlbeck är i slutet av säsongen. Jag får väl gå dit och kolla om han kan slå detta.