Fuskis på Svettis.

Blondinen drar med mig på Friskis & Svettis ideligen.
Varje vecka måste jag deltaga i något som kallas Cirkelgym. Det pågår i en sal där det har placerats ut ett enormt antal pinoredskap och tortyrinstrument. Man ska börja på en apparat och hålla igång den i ett par minuter och sedan byta till nästa och nästa och nästa... Det är mest pensionärer som håller på.
Jag gick med på spektaklet mest för musikens skull.
–Det är sådan musik som du gillar, sa Blondinen.
Och vid första besöket var det ganska kul att dra i spakar, lyfta tunga tyngder och göra konster till Nisse Hellberg, Bo Kaspers orkester, Elvis, Bill Haley och allt vad det var. Man kunde sjunga med och tiden gick fort.
Men så visade det sig att det var precis samma låtar varje gång. Efter några veckor visste man i förväg vad som skulle komma. Trist.
Och så kommer instruktören och säger att man ska flytta händerna två decimeter eller placera benen längre fram i apparaten. Då blir det ännu jobbigare, så jag började fuska. Jag lärde mig var apparaterna gjorde minst motstånd. Och när instruktören närmade sig kunde jag snabbt byta till den jobbiga positionen.
–Fiiiiint! sa hon då och gick vidare, så att jag kunde återta fuskläget.
Alla de andra verkade älska att anstränga sig.
Hela dagen efter besöket på gymmet lider jag av smärtor i armar och ben. Jag undrar vad detta ska vara bra för? Någon som vet?