Nördarnas skivarkiv

Jag räknade mina LP- och CD-plattor för ett par år sedan, men minns inte om jag hade strax över 4000 eller 6000. Men det har ingen betydelse. Jag hinner ändå aldrig att spela dem.
Och snart är det väl helt omodernt med skivsamlingar, när man kan hämta ner vilken låt som helst via datorn.
Jag tror trots detta att det alltid kommer att finnas nördar, som mig, som kommer att köpa plattor och arkivera dem på något sätt, helt enkelt för att man vill ha förpackningen med bilder och text om artisten och låtarna.
Det svåra är då bara att veta hur man ska organisera sin skivsamling.
–Det är väl bara att sätta dem i bokstavsordning med A längst till vänster och fortsätta till Ö? säger de okunniga. Och jag önskar det vore så enkelt.
Men köper jag en ny CD med en artist vars efternamn börjar på t ex H, då måste alla CD från flyttas ett steg till höger från den plats där denna artist kommer in i bokstavsordningen. Det är ett arbete som tar tid om man har 4000 eller 6000 plattor. Och det kräver utrymme. För till slut är alla hyllor sprängfyllda och det går inte att behålla den sista plattan på Ö i arkivet. Vart ska den ta vägen?
Det gäller alltså att komma fram till en taktik med en lösning som håller. Det måste ju gå att få en skivsamling att fungera. Eller så gör det inte det.
Min taktik har varit att dela upp arkivet i mindre enheter.
I början var detta enkelt. Rock och pop för sig, blues för sig, country för sig, jazz för sig och övrigt för sig. Givetvis vinyl för sig och CD för sig. LP- och CD-boxar placeras utanför systemet.
I flera år var detta en bra lösning. Men med tiden började det bli trångt i flera enheter.
Stora arkivet, med rock och pop, svällde rejält, speciellt så länge jag recenserade plattor i Nöjesguiden. Det vällde in högar varje månad. Själva huvudarkivet började bli ohanterligt. Då kom jag på idén att ha ett A- och ett B-lag. Jag plockade bort alla plattor som jag inte spelade så ofta och sorterade dem för sig själv. Och i A-arkivet fick bara de plattor finnas som jag hade behov av att spela när som helst. Detta lättade på trycket tillfälligt, speciellt när jag kompletterade hyllorna med ett smalt CD-golvställ från IKEA, som hade plats för en hel del. Men vilka plattor skulle jag ha här? Jo, det blev musik från Texas. Allt med Doug Sahm, allt med Tish Hinojosa, Jimmy LaFave och massor av andra favoriter.
Men det fungerade inte i längden det heller. Då kom jag på att göra ett separat tjejarkiv oavsett vilken typ av musik de ägnar sig åt. Så därför har jag hyllor där Billie Holiday trängs med Rosie Flores och Eva Cassidy. Av någon anledning fick dock Tish Hinojosa stå kvar i Texashyllan. Varför minns jag inte.
Några favoritartister har fått egna avdelningar efter hand: Willie Nelson, Jerry Lee Lewis, Ray Charles, Thelonious Monk, Frank Sinatra och några till. Legender har rätt att slippa blanda sig med mängden, tyckte jag.
Ja, och så kunde jag ju flytta ut allt svenskt och ha det för sig självt. Så småningom delades denna avdelning upp så att skånska artister fick egen plats.
Ändå tar ju hyllutrymmet slut till slut. I alla avdelningar.
Då började jag plocka undan här och där, lägga plattor i skåp och lådor, ibland osorterat, lite huller om buller. All blues t ex ligger nu i ett skåp, allt med Wilmer X finns i en egen låda.
Nu får jag snart inte plats med en enda ny platta någonstans. Det är liksom fullt. Och ibland vet jag inte var jag ska leta.
Enda sättet tycks trots allt vara att sluta köpa plattor.
Men Willie Nelson kommer förmodligen med något nytt i nästa månad, för det brukar han göra. Och har jag allt annat med honom, kan jag ju inte avstå från det senaste.