När Nöjesguiden var ny

Jag befann mig i marginalen när Nöjesguiden startade 1984 i Malmö och blev Sveriges första och bästa gratistidning.
Han som drog igång den heter Ajje Ljungberg och var copyelev på reklambyrån där jag var delägare. På kvällar och nätter jobbade han på sitt projekt, som bl a omfattade specialtillverkade tidningsställ där läsarna kunde plocka sitt exemplar ute på stan. Något sådant fanns inte förut.

En dag kom han stolt med sitt första exemplar av tidningen. Han ville veta vad jag tyckte. Jag bläddrade och granskade innehållet.
–Det fattas något, sa jag. Hela innehållet är så positivt att man kan tro att artiklarna är köpta, typ "betald annonsplats". Du måste ha in en elak jäkel, som kritiserar krogar och nöjesställen!
Han bad mig visa vad jag menade och jag skrev en recension av en nyöppnad krog, som jag hade provat och tyckte var skräp. Jag sågade rejält.
–Bra, sa Ajje. Det här tar vi in i nästa nummer!
–Sätt bara inte ut mitt namn, sa jag. Du får underteckna med pseodonym!

När nummer två var tryckt, fanns min recension inlagd och undertecknad "Rune Häger".
Rune var en uppdiktad figur som Ajje brukade hänvisa till när han var DJ på Radio BVX, en station som konkurrerade med oss som körde MCB på FM 90,2.
–Du får gärna fortsätta med Rune Häger, sa Ajje. Skriv så att det blir snack på stan!

Hur skulle jag få snack på stan? Nöjesguiden behövde uppmärksamhet, bli omtalad och hamna i fokus. Gratistidningen måste tas på allvar och bli omskriven. Och jag fick en idé som borde kunna bli en bra början.
Så i nummer tre recenserade Rune Häger Malmöpressens tyngsta nöjesrecensenter och satte betyg på deras sätt att skriva. Och det tog hus i helvete...

Jag råkade ha ett ärende till Kvällspostens redaktion och jag möttes av onda blickar och kompakt tystnad. Först begrep jag inte varför, men så såg jag NG nr 3 ligga på ett bord. Då kände jag att det var bäst att gå därifrån. Och nästa dag var Rune Häger ett ämne för Malmöpressens nöjessidor. Rune Häger avslöjades och förlöjligades i ilskna notiser. Vilket var precis vad vi hade hoppats på eller räknat med.

Så i nästa nummer fick Rune Häger sina kolsvarta Ray-Bans och kunde berätta hur det känns att vara kändis i Malmö. Och han blev ett etablerat och fruktat namn och skrev om allt som hände i Malmös nöjesliv, och dessutom skivrecensioner, i åratal.
Nöjesguiden blev en etablerad kvalitetsprodukt som drog till sig annonsörer och läsare. Detta hade den blivit även utan Runes artiklar, vilket kunde konstateras när tidningen skulle lanseras i Stockholm med en egen edition.
Ajje ville ha in Rune i den också. Men redan efter två nummer, då Rune hade smädat Gröna Lund och Stockholms hela kändiselit, fick redaktionen så många ilskna brev och telefonsamtal, inte minst från kändisar, att Ajje tyckte det var bäst med Rune enbart i Malmöeditionen.
–Stockholmarna har inte samma humor som skåningar, konstaterade han.
Och jag tyckte det var OK att slippa resa till Stockholm mer än nödvändigt, så jag höll med och Rune fick bli en lokal figur i Malmö.