Magnus Ugglas revypremiär

Det blåste svinkallt igårkväll runt Slagthuset i Malmö. Jag hittade en P-plats utanför entrégaveln, där man alltid har gått in förut.
Men nu är det nya kvastar och de nya kvastarna hade klistrat upp en papperslapp på dörren, där det stod att man skulle gå in från andra gaveln långt borta nånstans. I denna svinkyla tycktes promenaden vara uppåt en kilometer lång och man hann att tänka många onda tankar om den eller de som har bestämt sig för att byta dörrsida.
Och när det vällde in 600 publikmänniskor samtidigt, visade det sig förstås att klädinlämningen i denna del av huset har betydligt mindre utrymme än den innanför den gamla vanliga entrén. Tjorvigt blev det, trångt och obekvämt.
Men när man hade fått av sig rocken och betalt 20 spänn för att få den inhängd i garderoben, kunde man gå omkring på stora ytor och leta efter kändisar. Det blixtrade inte så ofta från någon kamera, så tydligen saknades några tunga namn. Den äldre man som alltid befinner sig på premiärer i Malmö med sitt notesblock verkade inte ha något att göra och hans kvinnliga fotograf spanade förgäves efter kända nunor.
De enda kända typerna jag såg var några halländska revykungar som jag inte vet namnen på, arkitekten Abelardo samt Ulf "Masken" Andersson, som är Sveriges Delbert McClinton. Synd bara att så få svenskar vet vem Delbert McClinton är. "Masken" bör kanske hellre presenteras som en av de fyra popstjärnorna i Gonks, men då måste man förstås vara runt 60 för att känna till vilka Gonks var. Hur som helst är han i strålande form och planerar en ny platta, berättade han. Den ser vi fram emot, liksom nya scenframträdanden där han levererar sin sagolika blandning av rock´n´roll och country och varvar låtarna med festlig stand up-comedy.
Magnus Ugglas revy visar sig vara en festlig föreställning som publiken älskar från första stund.
Massor av musik, galna sketcher, snygga dansnummer och en bra orkester gör det här till en överraskande show, där Uggla själv förvånar med sin mångsidighet.
Med sig på scenen har han TV-kända Annika Andersson, "primadonnan" Hanne Lindblad och komikern/skådespelaren/standupparen Per Andersson, som gör en fenomenalt rolig parodi på Mikael Wiehe. Ett par nummer är kanske lite blarriga, vad det nu betyder, men Uggla som buktalare tröttnar i alla fall jag på efter en stund.
Däremot är hans musikal i andra akten, med hans många hitlåtar som bas, en demonstration av vad den här mannen har åstadkommit under sin karriär. Det imponerar, det är roligt och till slut står hela publiken upp och jublar.
Sen är det bara trängas i garderoben och ge sig ut på långpromenad i kylan igen.