Kommer du ihåg Radio MCB?

Min frisör började spontanprata om Radio MCB, medan han försökte få ordning på hårtestarna.
–En sådan radiostation finns ju inte mer, sa han.
Nä, det finns kommersiell radio. Men ingen lokal musikstation som kan jämföras med Radio MCB, som hördes på närradion under mer än tio år i Malmö. Stationen startades av Anders Östling, Jocke Forsell och Janne Fexxman och började med att sända förinspelade program med discomusik som aldrig hördes på någon av Sveriges Radios frekvenser. Och några kommersiella stationer fanns inte. Sverige var ett U-land när det gällde radion.
Det som också var nytt hos MCB var mellansnacket.
Jag lyssnade och förstod att grabbarna på den nya radiostationen kunde behöva lite professionell hjälp med marknadsföringen. Så jag kontaktade dem och erbjöd mina tjänster och därefter var jag indragen i en över tio år lång period, där radioverksamheten blev min stora hobby.
Det hände saker hela tiden.
Radio MCB fick igång direktsändningar, först från en liten studio ute på Televerkets anläggning vid Jägersro. Lyssnarna kunde då för första gången få kontakt med den nya radiostationen under sändning. Och de ringde så att ledningarna blev överbelastade i östra Malmö.
Att sända radio kostade pengar. Och det var inte några småssummor. Vi fick hitta på nya sätt hela tiden för att få lyssnarna till att bli medlemmar. Bl a började vi köra runt i stan med "värvarbilar" under direktsändningarna. Discjockarna berättade mellan låtarna var bilarna fanns och lyssnarna i närheten sprang ner på gatan och betalade medlemsavgiften.
Vi byggde en egen studio i en lägenhet mitt i Malmö.
Vi provade på att göra nattsändningar, där vi pejlade nattlivet i Malmö bl a med hjälp av en mobil sändarutrustning som kunde kopplas in från studion.
Vi utökade sändningstiden och sände både på lördagar och söndagar. Jag fick en egen programtid för mitt "The Larz Lazy Show", där jag spelade 50-talsrock och 60-talspop. Vi utökade ännu mer med sändning på onsdagskvällar, där Micke Nilsson körde hårdrock.
Vi hamnade i en rävsax och blev avstängda, när den dåvarande socialdemokratiska regeringen ville få bort alla närradioföreningar som inte hade någon annan verksamhet än att sända radio. Vi kontrade med att skriva nya stadgar där det framgick att Radio MCB:s huvudsakliga verksamhet var att bekämpa radiomonopolet och att verka för en kommersiell radio. Vi startade namninsamlingar och jag åkte upp till Stockholm, träffade kulturministern som hette Göransson och överlämnade listor med över 20 000 namn, som krävde "fri radio" i Sverige. Efter några veckors uppehåll, var vi igång igen och kunde t o m utöka sändningstiden. Plötsligt satt jag i studion varje söndagsmorgon och väckte Malmöborna med skön musik.
Vi fick fler och fler discjockar som ville vara med och göra radio på MCB-vis.
Och hela tiden konkurrerade vi om lyssnarnas pengar med andra stationer som härmade oss i sättet att göra radio.
MCB hade en attityd som innebar att vi inte spelade allt vad lyssnarna önskade. Vi ville hålla en egen linje, spela sånt som vi själva gillade och undvika sånt som vi inte kunde stå för. Så småningom dök det upp konkurrenter som spelade vilken skitmusik som helst bara någon lyssnare hade önskat det. Vi fick en slags snobbstämpel på oss, men vi ville inte dras ner i "träsket".
Och till slut tvingades vi lägga ner verksamheten.
Och till slut fick Sverige en kommersiell radio vid sidan av det officiella statliga SR-företaget.
Vi på Radio MCB kunde känna oss nöjda, för vi måste ha varit en viss bidragande orsak till denna revolution.