Danskungen

En gång vann jag en tävling utan att veta att jag deltog i den.
Frun och jag var ganska nyinflyttade i Malmö. Vi hade fått tag i en lägenhet i ett modernt hyreshus en bit från Erikslust. Närmsta granne i huset visade sig vara Rock-Chrichan med familj.
Han var Malmös första rockkung och var också känd från Radio Syd, Sveriges första piratradiostation. Från en båt ute på Öresund sände man popmusik dygnet runt och Chrichan var en av stationens discjockar ända till slutet, då Radio Syd tvingades lägga ner och ägaren åkte in i fängelse. Nu hade Chrichan en inspelningsstudio i hyreshusets källare. Han producerade dansbandsplattor och hade bl a fått uppmärksamhet för en oanständig LP som hette Bordellmammas visor. Den fick inte spelas på Sveriges Radio.
Det visade sig också att han var en riktig partymänniska och det blev en och annan vild fest i hans sällskap. Musiken som spelades på alla hans fester var 50-talsrock. Och Chrichan nöjde sig inte med att dansa vanligt, han ville "bugga" och gärna inkludera kast av damen upp i luften så att hon nästan slog klackarna i taket. Denna dansvariant hade han sett på amerikanska svartvita rock´n´rollfilmer, men det var inte så lätt att härma den i praktiken. Den enda tjejen som han lyckades få upp i luften var min fru, som var liten, lätt och tyckte det var en kul grej. Och hon landade på fötterna efter varje kast och fortsatte dansen som om ingenting hade hänt. Det såg faktiskt riktigt proffsigt ut.
-På lördag är det danstävling på Erikslust, meddelade Chrichan en dag.
Det betydde att vi måste gå dit. Erikslust var en populär dansrestaurang på den tiden och vi hade varit där flera gånger. Och nu blev det danstävling, med levande orkester och 60-talsmusik. Juryn bestod av två personer som skulle kolla in alla dansande som ville vara med och Chrichan tog ut segern långt i förskott. Han skulle dansa med min fru och hon skulle få flyga upp mot taket så att alla andra på dansgolvet skulle se ut som stelbenta pensionärer...
Så när tävlingsmomentet började, tyckte jag och Chrichans fru att vi kanske skulle ta oss in på danssgolvet, för att se lite bättre vad som hände. Så vi buggade lite försynt i utkanten medan vi fick se ett imponerande nummer av Chrichan och frugan. Inget annat danspar var i närheten av deras konster.
Därför blev vi konfunderade när en stark strålkastare plötsligt riktades mot oss och resten av dansgolvet lades i mörker. Vi fortsatte vår enkla bugg och hörde plötsligt rösten som sa "Här har vi kvällens vinnare!". Publiken applåderade och vi förstod absolut ingenting. Hade vi vunnit?
Ja, det hade vi. Vi fick blommor och diplom. Och Chrichan var rasande.
Han gick fram till domarna och väste någonting om att vi, som vann, var ju inte hälften så bra som han själv och min fru. Ni begriper ju ingenting! röt han.
–Lugn, sa en av domarna, ni var bra, men ni dansade ju 50-talsrock! Det passar ju inte till 60-talsmusik!
Hela vägen hem muttrade Chrichan om inkompetenta juryledamöter.
Vi andra skrattade, speciellt jag som hade vunnit en danstävling utan att ens veta att jag deltog.