Lördag

Det är dags att lämna in veckans tipsrad.
Redaktör Borg och jag har de senaste tre-fyra åren turats om att lämna in en systemrad på Stryktipset och delat på vinsten.
Visserligen har det i själva verket handlat mest om att dela på förlusten, men det har faktiskt hänt att vi har lyckats pricka in en tolva ett par gånger, några elvor och ett antal tior, som då för det mesta inte har gett någon utdelning.
Vi ligger nog på ett rejält minus, om jag ska vara ärlig.
Men de gånger vi faktiskt har haft tolv rätt, har vi varit väldigt nära att få sopa hem en stor summa pengar. Och har man varit så nära ett par gånger, så vill man ju inte gärna sluta att lämna in veckans rad. Det kan ju bli tretton rätt idag!!!
Och eftersom vi tippar system, med tre halvgarderingar och två helgarderingar, så blir en rad med tolv rätt också en rad med ett antal elvor och tior. Tänk då om man får 13 rätt, det blir säkert en himla massa tolvor, elvor och tior...
Men inget är så retligt som när man har tippat tre halvgarderingar med t ex 1 och X och matcherna slutar med 2:or. Detta har hänt massor av gånger. Och jag vet inte om det är oskicklighet eller otur.
Nu ska jag i alla fall cykla ner till Limhamn och fylla i en rad för femtioelfte gången och sedan är det bara att invänta matchresultaten på text-TV.
Jag tror det smäller till idag. Det känns i luften på något sätt.
Jag tror att det är tal om vår första toppvinst med 13 rätt.
Vibbarna säger mig detta.
Vänta bara!
Här har du veckans rad:
2
1
1
1X2
1X2
X2
1X
1X
1
1
1
1
1

Texas Tornados

Vi är många som gillar Doug Sahm och saknar honom och hans musik.
Jag träffade honom några gånger, både i Malmö och i Austin. Det var en trevlig prick, alltid rolig att snacka med. Han gillade Sverige och skrev flera låtar med svenskt innehåll, bl a Meet Me In Stockholm som blev en hit här hemma en gång i tiden. När han en gång spelade den för min fru och mig på en liten klubb i Austin, var det ingen i vare sig bandet eller publiken som kände till den.
Under 90-talet höll han ihop bandet Texas Tornados, där det fanns andra Texasprofiler som Augie Meyers och dragspelskungen Flaco Jimenez. Freddy Fender var också ett tungt namn i Tornados och när både han Doug gick bort alldeles för tidigt, så undrade man naturligtvis om bandet också var slut.
Men hör och häpna: Texas Tornados lever! Och det är mycket tack vara Dougs son Shawn Sahm. Han var med på bandets turnéer redan som tonåring och känner gubbarna som är kvar. Nu håller han ihop Tornados, som precis har släppt en platta och turnerar runt om i Texas och även i andra delar av USA.
Plattan låter precis som det ska låta om man gillar texmex, blues och kaktuscountry. Och fräckt nog har Shawn lyckats få med ett par spår där både Doug och Freddy Fender medverkar... Till sommarnattens partyn på altanen är det här en given platta!

Idag är det den där dagen

Halmstads Bollklubb, laget i mitt hjärta, kommer till arenan i Malmö idag, för att möta Malmö FF.
En jävligare dag finns inte.
Först ska man gå och vänta hela dagen på att matchen ska börja. Alla man råkar på som vet vad som är på gång, markerar sitt intresse med att flina och säga nåt otrevligt. "Ja, nu smäller det snart. Iff iff är i stöten nu. Det kan bli värre än i Borås!"
"Det är synd om era killar, som måste åka från Halmstad bara för att få stryk i Malmö!"
"Ja, du. Idag blir det inga poäng för håbekåarna!"
Det bästa är att stanna hemma hela dagen, för att undvika kommentarer. Men det finns telefon också. Och e-post.
Sen kommer tidpunkten då man ska vara på arenan. Jag blir bjuden av två förläggare som har sittplats för tre. Perfekt läge. Om man bara slapp matchen.
För det verkar vara som så, att så fort jag engagerar mig och vill se HBK på plan, då får dom stryk. Stannar jag hemma och struntar i TV och radio medan matchen pågår, då vinner de.
Kan detta förklaras på något sätt? Är det detta som kallas slumpen? Eller är det en förbannelse av något slag? Jag vet inte.
Men jag har en teori, som jag ska prova ikväll: jag ska hålla på MFF! Jag ska heja och vifta och ropa! Jag ska verkligen ge MFF mitt stöd ikväll.
Det finns en teoretisk möjlighet att detta innebär tre poäng till HBK.
Vi får se ikväll.

Obegripligheter i Halmstad och Malmö

Kommer man, som jag, från Halmstad, då kan det uppstå situationer som påverkas av en sedan barndomen förstörd rumsuppfattning. Vi, som är uppväxta i Halmstad, har nämligen tvingats bilda oss en uppfattning om de fyra väderstrecken som i realiteten inte har ett dugg med verkligheten att göra.
Så här är det: kommer du körandes på E6:an från Malmöhållet och alltså glider in i Halmstad söderifrån, då hamnar du i en stadsdel som heter Öster.
Fortsätter du rakt fram, alltså norrut, kommer du till stadsdelen Väster. Svänger du av västerut istället för att fortsätta rakt fram, då kommer du till Söder. Och då har vi bara Norr kvar. Dit kommer du om du svänger österut från city, alltså om du kommer söderifrån. Hur det har blivit så här kan ingen förklara. En gång i tiden låg det en järnvägsstation nästan mitt i stan. Den hette följaktligen Norra Station. Söder om Centralstationen fanns det även en Östra Station.
Men det mest obegripliga beteckningarna är namnen på de två stränder som faktiskt finns nästan inne i stan. Söderut från centrum ligger således Östra stranden. Följer man denna strandremsa norrut kommer man till Nissan, som delar av stan, och lyckas man passera denna vackra å, så fortsätter stranden – men nu under namnet Västra stranden!
Jag ska inte gå djupare in på detta ämne, men medge att det är obegripligt att hänga med i svängarna!
Lika obegripligt, men i Malmö, är motvinden. Idag, påskafton, tog jag cykeln hemma på Rosenvång för att ta mig in till grönsakshandlaren på Köpenhamnsvägen. Det var motvind hela vägen. Jag kämpade som ett djur och stod emellanåt nästan helt stilla i blåsten.
–Det här blir skönt när jag ska hem! tänkte jag.
Jag hade glömt den besynnerliga motvinden i Malmö. Vinden som kommer mot dig vilket håll du än ska cykla. Jag hoppade upp på cykeln med en påse dill på pakethållaren och riktade in mig mot Limhamnshållet. Det sa bara TJOFF, så kände jag att motvinden fanns på detta hållet också. Hemfärden blev lika tungtrampad som när jag cyklade hemifrån.
Det finns säkert ingen förklaring på detta heller.

Slänghög

Inte nog med att man har alldeles för många vinyl- och CD-skivor i samlingen, som fortfarande bara växer och växer. Det är lika fullt i bokhyllorna.
Till slut måste man göra det som man hatar: plocka bort "onödiga" böcker och ge plats för nya. Man måste helt enkelt välja bort. Lägga böcker man aldrig kommer att läsa i en slänghög – och sedan slänga dem. Men det känns brutalt på något sätt.
-"Husmoderns rådgivare" från 1925, den behöver vi väl inte? säger jag till Blondinen.
-Den har jag ärvt, svarar hon och tar den till sig. Här finns massor av fina tips!
-"För att behålla denn vita färgen på vita lackerade möbler, gnidas de, sedan de blivit tvättade och borstade, med en blandning av slammad krita och vatten", läser hon.
Tänk, detta hade jag inte en aning om. Men så har vi heller inga vitmålade möbler.
-"Om man varken har en elektrisk dammsugare eller en patenterad mattsopare, får man sopa mattan med en vanlig mattborste av rotfiber. Då är det nödvändigt att överstänka mattan med vatten eller utströ fuktiga te-blad över den, vilka uppsuga dammet vid sopningen."
-Bra tips, det måste vi komma ihåg!
-Här kommer ett till: "Är man så trångbodd att något dagrum måste användas som sovrum, är det rådligt att varje kväll, innan bädden ordnas, att breda över befintliga prydnadssaker, fotografier m.m. med ett lätt skynke. Om tvättattiralj ställes in bör man likaledes breda ut ett skynke eller en matta under densamma."
-Men någon flyttbar tvättattiralj har vi väl aldrig haft?
-Har man fått trämask i möbler av björk, ska man inspruta fotogen i hålen. Upprepas ett par gånger.
-Och tapeter som har blivit smutsiga eller rökiga rengör man på följande sätt: "En badsvamp fylles med vetekli och härmed gnides tapeten. Eller man syr en påse av tunt tyg, fyller den med pulvriserad gips, fäster den på en långborste och gnider lätt över tapeten".
Vi hittar massor av andra fina tips och läser rubriker som får oss att behålla denna bok. Den kan ju när som helst komma till användning.
VAD MAN HAR ATT IAKTTAGA DÅ ELD UTBRUTIT, SKÖTSELN AV FJÄDERFÄ OCH KANINER, ÖGONÅTKOMMOR AV LINDRIGARE ART.
Under den sistnämnda rubriken läser vi hur man botar trötthet i ögonen: "Man riktar blicken på ett långt avlägset föremål eller ett moln".
Nej, den lägger vi inte i slänghögen.

Bästa lunchen?

Nu pratar jag Malmö, ingenting annat.
Letar du efter bästa lunchen här i stan, så prova för allt i världen Siesta på gamla tjusiga Väster!
Det är trångt. Stolar och bord står så tätt att alla får resa på sig om en annan ska in eller ut, det går knappt att röra sig när alla sitter och servitriserna som jobbar här verkar vara handplockade för sitt jobb. De är i alla fall extremt smala.
Man får en soppa före maten. Det är bara att sleva upp en tallrik, ta så många brödbitar man vill ha och sen försöka komma ner på sin stol. Idag var det en extremt god thailändsk soppa. Och den ingår i alltså i lunchpriset.
Sedan kan man gå vidare med en pastarätt, en fiskrätt, en kötträtt eller en salladstallrik. Vad man än väljer så är det snyggt upplagt, lagom mycket och suveränt gott. Kostar varken mer eller mindre än vad man får betala på övriga ställen i grannskapet.
Rekommenderar därför en lunch på Siesta, som är ett gammalt hak med rock´n´rollklang, men som nu håller en chic västerut approach. Men var där i god tid, det brukar bli fullt. Och trångt är det redan innan någon har satt sig.

Så ska det låta

I fredags, var det väl?, såg jag en stund på Så ska det låta i SVT1.
En för mig okänd Måns ställde sig upp och sjöng gamla fina "If You Don´t Know Me By Now" och jag tänkte att det här måste vara en av de bästa ballader som har gjorts.
Och dagen efter letade jag upp den på nätet och fick se en fin version av Simply Red.
–Den här låten måste många andra gilla, tänkte jag och skrev några rader på rootsy.nu om mitt fynd. Rootsy är till för musikälskare, främst inom rock, blues, country och annan rotmusik. En del pop kan också gå an och soulpop a la Simply Red klarar nog de flesta rootsymedlemmarna av.
–Är inte detta en av de bästa balladerna som har gjorts? skrev jag. Och skriver man så, då dröjer det inte länge förrän det kommer massor av andra exempel på bra låtar, låtar som andra tycker är ännu bättre än "If You Don´t Know Me By Now".
Jag läste och kollade förslagen som kom in. Jodå, många var lika bra som "min" låt, men ingen var bättre.
Speciellt inte sedan jag hittade några versioner på nätet med originalgruppen, som gjorde låten till en hit första gången, långt innan Simply Red. Det var ju Harold Melvin & The Blue Notes som gjorde låten känd en gång i tiden. Och vilka liveversioner jag hittade med Blue Notes!
Så jag langade in mina upptäckter på rootsy-sidan och undrade om inte det här bevisade vilken ballad som är den allra bästa...
Där trodde jag allt att jag hade vunnit.
Men då kom det ett inlägg som för all framtid har fått min favoritlåt att dränkas i ett veritabelt asgarv. Nu kan jag inte höra den längre.
Det var en kis som skickade in några rader om att det finns en parodi på den här låten med David Brent – mannen som bl a har gett oss The Office.
Och det är den elakaste parodi på en låt som jag någonsin har sett. Han totalsaboterar varje ton, varje textrad, varje paus...
"If You Don´t Know Me By Now" kan aldrig hämta sig efter detta.
David Brent får mig att asgarva.
Och jag som tog den på allvar.