Intermezzo på McDonalds

Tog med barnbarnen till deras favoritkrog.
Beställde en massa från a la carte-menyn, betalade och väntade.
Matlangaren bakom disken kom snart med ett par brickor, som han ställde framför mig.
Snett till höger bakom mig stod en man som också verkade vänta.
Matlangaren ställde plötsligt in två små kuvert med pommes frittes. Det var precis vad som ingick i min beställning.
Ja, vad gör man på McDonalds medan man väntar. Det finns inte mycket att titta på, mer än färgbilder på hamburgare och annat som serveras.
Ja, och så står det där kuverten med pommes frittes och liksom pockar på uppmärksamhet, speciellt när man är hungrig.
Klart man tar ett par pommesbitar och stoppar in i munnen. Det gjorde i alla fall jag.
De var salta och goda, som vanligt. Så jag tog ett par till.
Efter en stund kom matlangaren med diverse förpackade matbitar, som han lade på brickorna framför mig, brickorna där jag hade plockat några bitar pommes.
Därför blev jag förvånad när han nickade mot mannen snett till höger bakom mig.
–Då var det klart, sa han och mannen snett till höger bakom mig tog ett steg fram och lyfte iväg brickorna från disken, gav mig en svart blick och gav sig iväg med sin beställning. Samtidigt som matlangaren ställde fram två nya brickor.
–Er beställning är snart klar, sa han.

Fotboll & rock´n roll

Ibland sätter jag en rubrik, som nu, utan att ha en aning om vad jag ska skriva.
Nu ska det alltså handla om fotboll och rock´n´roll. Jaha.
Det låter väldigt grabbigt. Fotbollsspelare är kanske som rockstjärnor som vill vara tuffa på scenen och visa upp vad de kan.
Men det där stämmer inte. Inget rock´n´rollband har väl någonsin spelat så falskt som Halmstads BK gjorde mot Elfsborg i måndags. 6–0 till Elfsborg. Hur kan sånt hända?

Jag begriper det inte. HBK har tränat och tränat inför den nya säsongen, spelat massor av träningsmatcher, provat nya system och har haft siktet inställt mot en bra säsong.
Men först blev det bara 0–0 mot Trelleborg hemma och sen kom bortaskrällen i Borås.
Hur ska man gå vidare med detta i bagaget? Kan den för året nye huvudtränaren trolla, så är allt OK. Kan han inte det, så blir det bekymmer i fortsättningen.

Nu står Åtvidaberg på tur hemma. Normalt sett borde det vara en ganska enkel match. Men inte nu, när hela HBK går omkring med huvudet fullt av minnen och besvikelser från matchen i Borås. Och efter Åtvidaberg är det Malmö FF borta. Hur ska man klara den matchen? Vågar inte ens tänka på saken.

Hur hade ett rock´n´rollgäng gjort i en liknande formsvacka?
Ja, vad ska man göra om det enda man kan är att lira rock´n´roll?
Man får lira rock´n´roll. Ge sig in i smeten, ge järnet, ge sig fan på att det här kan vi bättre än de flesta. Vi har bara haft en liten down, men vi ska upp igen och visa världen vad vi går för.

Nu skulle jag ha en story från verkligheten att stoppa in här. Om ett band som kom tillbaka efter en svacka och gjorde succé, fick guldplattor och slog världen med häpnad. En historia som kunde ge HBK-spelarna råg i ryggen och locka fram deras kvaliteter igen. En historia som skulle få hela laget att glömma Elfsborg och ge varenda spelare en ny kraft som ledde till en bländande uppvisning mot Åtvid.
–Vi ska ta dem med 6-0! skulle alla tänka.

Men jag kommer inte på någon sådan historia.
Så jag hoppas tränaren kan trolla.

Valmöjligheter

Nu börjar det märkas att det är valår.
Igårkväll hade statsministern putsat flinten och hans värsta motståndare i valkampen lagt på ett nytt lager ögonmakeup. Och så drog de igång sina argument, som vi har hört några hundra gånger förut.
Jag tänkte att det låter inte som förr, när dagens moderatledare pratar politik. Han snackar om jobbare och pensionärer så att man kan tro att man lyssnar på någon från vänsterkanten. Jobben är viktigast av allt och alliansen jobbar för de svaga i samhället.
Och hans utmanare ser mer och mer förvirrad ut bakom makeupen. I varannan mening lägger hon in statsministerns namn, som om hon bara riktar sig till honom i sina inlägg. Det låter närmast parodiskt.
Det som bekymrar mig mest, det är att en röst på (S) betyder en röst också på ett parti som för inte så längesedan var ett rent kommunistparti. Och att ledaren för detta parti för bara några år sedan stolt kallade sig kommunist. Jag undrar därför hur (S)-ledaren känner sig innerst inne, när hon av taktiskt skäl måste släpa på denna last och kanske dela ut regeringsposter till gamla kommunister? Skulle hennes företrädare i (S)-partiet agera på detta sätt? Man kan också fråga miljöpartisterna hur de känner sig inför möjligheten att regera tillsammans med dessa figurer.
Det ska i alla fall bli intressant att se hur valet utfaller i höst. Ska vi få en regering med f.d. kommunister på viktiga poster?
Det vore inte så kul, tycker jag.
Snarare obehagligt.

Det blir Elfsborg i år

Jaha, då vet man alltså hur årets allsvenska fotboll kommer att avgöras.
Elfsborg blir laget som inte nöjer sig med 1–0 eller 2–0 hemma i Borås.
Här kommer mer än ett lag att få stryk med tvåsiffrigt, var så säker!
Och domarna kommer att räkna inte bara målen, utan också antalet spelare i gula tröjor, för det kommer att verka som om där finns fler än elva gulingar på planen.
Ja, den här säsongen är redan klar.
Ett lag som slår Halmstads BK med 6–0, kan spöa vilket annat lag som helst med ännu större siffror.
Och de gula kommer inte att nöja sig med guldet i Allsvenskan.
Nu har vi äntligen ett lag som kan plocka hem internationella segrar i vilken cup som helst!
Ja, jag säger det igen: ett lag som slår HBK med 6–0 kan gå hela vägen i vilken turnering som helst.
Bäva månde Barcelona, Arsenal, Milan och resten av fotbollsvärlden – nu är det Elfsborg som står i det internationella rampljuset.
Och HBK får nöja sig med en hedrande andra plats i årets Allsvenska.
Men stora silvret är inte så dåligt det heller.

Boxbekymmer

Nu ska jag tipsa om ett rött vin som smakar förträffligt och håller sig i en någorlunda överkomlig prisklass.
Vinet heter South Atlantic, kommer från Sydafrika och produceras av Shiraz- och Cabernet Sauvignon-druvor. Jag vet inte vad vinexperter säger om denna dryck, men även om jag hade vetat vad de säger, så hade jag inte begripit det. De använder ju begrepp som inte har ett skvatt med vin att göra. Jordig smak. Vad är det? Jag har aldrig smakat jord. De jämför med vad som helst, tycks det. Nåja, South Atlantic smakar enligt mitt sätt att se det som ett ovanligt gott rött vin och säljs i en box för under 170 spänn. Det smakar precis som jag tänker mig att ett överkomligt rött vin ska smaka.
Annars brukar jag gilla viner från Kalifornien. De röda vinerna därifrån smakar verkligen rött vin och ingenting annat, som lakrits, vaniljstång eller vad nu experterna brukar dra till med. Prova Turning Leaf, så förstår du vad jag menar!

Men problemet med dessa boxar, det är kranen.
Det finns några olika typer av boxkranar, men ingen som är lätt att få på plats och ingen som fungerar till sista droppen.

South Atlantic har den absolut sämsta krantypen som finns. När man har fått upp hålet i kartongen, måste man leta med fingrarna efter kranen som har gömt sig någonstans inne i boxen och absolut inte vill ut i dagsljuset. Fingrarna rotar omkring i plastpåsen och hittar till slut något som kan vara en del av kranen och dess upphängningsmekanism. Då ska de två fingrarna som trängs i hålet försöka peta ut kranen eller på något sätt dra ut den. Detta är ett svårt moment i alla vinboxar, i South Atlantic-boxen är det näst intill omöjligt. En gång petade jag med en vanlig bordskniv och då kan alla räkna ut vad som hände.
Till slut lyckas man få ut en bit av kranpartiet och då gäller det att vrida det rätt, så att vinet kan rinna ut med strålen nertill. Och så gäller det att få fast kranpartiet i kartongen, så att det sitter stadigt och så att öppningsflikarna kan vikas tillbaka och hålla fast kranen. Detta går inte på en South Atlantic-box. Kranen sitter och dinglar, flikarna som ska hålla fast den ser ut att ha druckit för mycket och pekar åt olika håll och när man ska vrida på kranen så känns det som om den sitter löst och kommer att ramla av.

Ja, det är ett bekymmer. Men när man smakar vinet är man beredd att köpa det nästa gång också. Skål!

Moderna tider

Moderna tider med Chaplin är en klassiker.
Tati´s Playtime bygger på samma tema och var väl inspirerad av Chaplin när han gjorde den.
Det handlar alltså om utvecklingen av samhället vi lever i, samhället där apparater och tekniska underverk tar över mer och mer och gör oss människor onödiga.
Jag har det senaste veckorna känt mig som Chaplin och Hulot, de båda rollfigurerna som inte riktigt vill passa in i det moderna samhället.
Vem vill t ex prata med en automatröst istället för en riktig människa?
Jag har i veckan som gick ringt upp A. Canal Digital, B. SBAB och C. Bredbandsbolaget.
I samtliga fall ville jag ha svar på frågor som var viktiga för mig då, när jag ringde.
I samtliga fall hamnade jag hos en apparat som kunde tala.
-Tack för att ni ringer ......... (här kan du som läser detta fylla i namnet på vilket av de tre företagen som helst!) Just nu är det många som ringer oss, men ni kan med hjälp av telefonens tryckknappar välja vart ni vill kopplas.

Jag hade tänkt mig snabba svar från någon expert.
Varför får jag ingen bild i teven? Vem kan hjälpa mig att lägga om ett lån? Varför kommer jag inte ut på internet?
Istället för att få ställa de här frågorna, måste jag lyssna på en röst som inte verkar inställd på att få en rak och enkel fråga. Jag måste trycka in personnummer följt av fyrkant hos något av företagen och läsa in siffrorna i personnumret hos ett annat – vilket blir fel ideligen när apparatrösten upprepar vad den tror att jag har sagt. I detta fallet slänger jag på luren och ringer upp igen. Men när jag kommer fram till den mekaniska rösten, väljer jag en helt ovidkommande siffra följd av fyrkant för att ta mig in i systemet via en bakväg, som jag tror måste finnas. I samtliga fall får jag besked om väntetiden, men jag slipper i alla fall trevlig musik medan jag väntar. Istället kommer det då och då in en inspelad röst som tackar mig för att jag väntar och nämner, med viss tvekan eller osäkerhet, att det är 14 minuter kvar tills någon ska svara och vill jag delta i en undersökning om hur jag upplever företagets service, ska jag stanna kvar i luren efter samtalet och därefter svara på fem frågor och det tar bara ett par minuter, och de är väldigt tacksamma för mitt deltagande i undersökningen. Efter en stunds tystnad får jag veta att det är 12 minuters väntetid tills jag ska få prata med en servicetekniker och de är väldigt tacksamma för att jag väntar...
Detta är inte roligt. Internet kommer inte upp i datorn. Jag har viktiga manus som måste skickas iväg på direkten. Då vill jag veta en sak: vad görs för att få igång nätet? När jag efter 20 minuters väntan får veta av en hurtig pojkröst att felet är lokalt för vissa delar av Malmö och håller på att fixas. Detta kunde jag ha fått veta på direkten om Bredbandsbolaget hade lagt in sin mekaniska röst direkt efter min signal. -Godmorgon, detta är Bredbandsbolaget. Vi arbetar just nu på störningar i Malmö, Krylbo, Leksand och Hudiksvall och kan snart leverera nättjänsten i dessa områden. Gäller ert samtal något annat, tryck 1 följt av fyrkant.
De andra samtalen skulle också kunna speedas upp på något klyftigt sätt, det är jag övertygad om.
I vilket fall som helst var det bättre förr, när man ringde till ett företag och det var en levande människa man fick tala med.

Hur många läser det här?

När jag började blogga i augusti 2009, hade jag inte en aning om vad det skulle vara bra för. Men, tänkte jag, det ger sig.
Vad man hoppas på är väl att få så många läsare som möjligt. Men hur många är det möjligt att få, om man inte hör till de kända namnen i branschen, som får sina bloggar omskrivna i medierna? Jag har inte en aning om det heller.
Nu har jag alltså varit igång sedan augusti. Det betyder ett halvår. Jag vet inte hur många det är som läser det här, jag vet inte vad läsarna förväntar sig, jag vet inte hur viktigt det är att komma med nya inlägg varje dag. Min kollega Gunnar Bernstrup har en ny sida varje morgon, sju dagar i veckan, på sin blogg. Alltid med något roligt eller tankeväckande. Man vet att det finns något nytt att läsa varenda dag.
Jag hinner inte med detta. Så jag hoppar över ibland. Och får förmodligen många läsare att tröttna på att kolla min blogg.
Är det så?
Jag trodde också att det skulle bli fler kommentarer. Men det blir ju sällan en enda kommentar. Läsarna drar iväg så fort de har läst. Trist, för ju fler kommentarer man får, desto mer angelägen blir man att leverera nytt material.
Ibland undrar jag varför jag håller på med det här.
Men jag vill inte sluta heller. För jag får många dunkar i ryggen ute på stan. Där möter jag ofta läsare som säger att de läser min blogg. Och på Facebook kan det plötsligt dyka upp en och annan kommentar. Som när Per Gessle utnämnde min blogg till Sveriges bästa och det small till ordentligt med nya läsare. Wow, liksom.
Så jag fortsätter i alla fall fram tills min nya bok kommer ut i höst. För då kan jag ge den gratisreklam här vecka ut och vecka in.
Men hur många läser det?
Vi får se vad som händer när jag plockar fram ett och annat citat ur boken...
Vänta bara!