fredag 3 september 2010

Förpackningsraseriet.

Finns det fler än jag som irriterar sig på dagens förpackningar?
Det verkar som om det mesta man köper numera är inplastat. Charkuterier, CD-skivor, veckotidningar, elprylar, leksaker... Man måste ofta ha verktyg för att komma åt varan man har köpt.
Värst är de där stora plastbubblorna som innehåller en liten, liten detalj som t ex ett USB-minne. Eller tabletter som ligger inne i ett plastskal, där man måste trycka ut pillerna genom en hinna tillverkad av ett material som absolut inte vill ge med sig och tabletten man vill ha kommer till slut ut i form av grus.
Ja, eller ögondroppar som man tar när man känner sig just grusig i ögonen. Droppen man behöver finns inne i en liten plastbehållare, som först ska säras från sina kamrater. Behållarna sitter som om de vore ett staket, fastgjutna i en lång rad, och man måste vara utrustad med både tålamod och styrka i fingrarna för att få loss en. Vinner man kampen har man ändå det svåraste kvar: att få loss locket på den lilla plastbehållaren. Locket har inga skruvgängor men ska vridas för att lossna. Så där står man röda ögon, handsvett och fingrar som försöker få grepp om något som är för smått för att hanteras av en vuxen karls tumme och pekfinger. När man till slut lyckas få bort lockajävulen, droppar det irriterande från den lilla behållaren och det är bara att konstatera att det som skulle hällas i ögonen, det har man i handen.
Går det inte att tillverka en förpackning som fungerar?
CD-skivor är ju en utdöende art, men frågan är om inte förpackningen är en av orsakerna till förfallet.
Här har man konstruerat en praktisk plastask med plats för både skiva och en broschyr med alla fakta. Perfekt! Men denna omger man sedan med en plastfolie som måste skäras bort med kniv.
Är det bara jag som retar mig på sånt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar