Självmål?

Jag har tänkt på en sak. Speciellt sedan det svenska landslaget i fotboll fick en del mål som kallades "självmål" har jag tänkt på detta uttryck.
Vem är "själv"?
En spelare som av någon anledning klantar in bollen i det egna målet.
Han gör det aldrig medvetet. Han siktar inte på målet och försöker inte lura sin egen målvakt. Han trasslar till det med fötterna, kan man säga. Det är inget som han blir stolt över. Man ser aldrig en spelare som har trasslat in bollen i det egna målet som jublar och lyfter armarna i vädret. Tvärtom. Han sjunker ihop och försöker gömma sig bakom närmsta grästuva.
Och i matchredovisningen nämns aldrig hans namn. Det står "självmål" inom parantes.

Men, undrar jag: varför får inte spelaren i det anfallande laget någon cred för att han har lyckats fräsa till en boll så att ingen back i världen lyckas hindra den från att gå i mål? Det är ju detta fräsande skott som inte går att hindra!

Jag tycker därför att man ska ta bort begreppet "självmål" och istället notera spelaren i det anfallande laget som målgörare.

Tänk efter: går bollen i mål via en stolpe, så noteras inte stolpen som målgörare.
I parantesen efter resultatet står namnet på spelaren som sparkade bollen i stolpen.

"Självmål" finns bara om en spelare uppenbarligen skjuter bollen i eget mål för att han är förbannad på målvakten, tränaren, sin flickvän eller vad tusan som helst.
Men sådana "självmål" ser man aldrig.

Eller har jag rätt?