Kitt är shit.

Några fönsterrutor på västersidan var i behov av lite omkittning här och där.
Hittade inget kitt i källaren. Åkte till färghandlaren i Limhamn.
Han rekommenderade en slags magisk snabbprodukt som skulle gå att måla nästan med en gång. Produkten fanns i en tub och kostade åtskilligt mer än vanlig gammaldags kitt, så klart. Men man vill ju ha det bästa och magiska.
-Hur får man ut smeten ur tuben? frågade jag.
-Man behöver en pistol, sa färghandlaren och menade med detta en gevärsliknande hållare för tuben. Liknar en k-pist. Men han hittade ingen i butiken. Letade på lagret, kollade i datorn.
-Nä, dom är slut och det är inga på ingång, sa han sen.
-Var hittar jag en sådan?
-På vilken byggmarknad som helst. Bauhaus!
-Aldrig i livet! sa jag. Jag går ju hit för att stödja den lokala handeln i mänskliga proportioner. Jag vill inte köra iväg till prärien och springa där och leta efter någon som kan tala om var jag ska leta!
-Ja, jag har ju en konkurrent här i byn, sa färghandlaren. Och efter lite tjat från min sida, berättade han var butiken låg. Det visade sig att jag kände till den. Köpte färg där någon gång.
Så jag betalade för tuben och tog en sväng till konkurrenten som hade hur många pistoler som helst i olika prisklasser. Jag köpte den billigaste och tyckte det var dyrt i alla fall.
Hemma vid västra sidan på huset monterade jag ihop tub och pistol. Men det fanns ju inget hål i tuben! Hur skulle pastan där inne hitta ut i den smala hatten när jag drog och slet i pistolgreppet? Efter en stund gick jag in till köket och letade efter vassa föremål. Men hittade inga som dög för att öppna hatten.
Gick ner i källaren och letade upp en lagom smal spik och en hammare och lyckades få ett hål på rätt plats. Ha! Nu var det bara att trycka ut smeten på rätt ställe.
Ha... Inte fan kom det ut någon smed när jag klämde på pistolgreppet. Det gick knappt att röra. Jag började leta efter en spärranordning, men det fanns ingen. Jag lade undan pistolen för att kunna fundera på problemet. Då såg jag att det sipprade ut en smet ur hålet på hatten. Hm... Men det betydde ju i alla fall att jag kunde i sakta mak flytta pistolen utmed kanten som skulle kitta. Så där satt jag och liksom hällde ut smeten sakta men säkert.
Mitt i alltihop gick det nationella flyglarmet igång. Så bra, då visste jag att klockan var 15 och att det var den första måndagen i ett nytt kvartal.
Jag fick jämna ut med en trasa emellanåt, den kletiga smeten letade sig från trasan till fingrarna, det blev allt besvärligare i takt med att smeten kom liksom i vågor och det gällde att hålla hatten på rätt ställe och förflytta den i rätt riktning.
Till slut var jag färdig. Ja, i alla bemärkelser. Jag var också kletig. Och jag hade en tub som var nästan full och ett pistolgrepp som inte fungerade.
Se omtalade Blondinen för mig att vi redan hade ett pistolgrepp i skåpet i garaget.
Därefter hade jag inte tid att lyssna. Jag måste ju försöka bli av med kletet på fingrarna.
Nästa gång ringer jag en polack.