fredag 18 juni 2010

Fyra skånska roliga böcker

Det kan gå månader utan att jag läser en bok.
Men å andra sidan kan jag vid andra tillfällen läsa, som nu, fyra böcker samtidigt.
Den aktuella fyran består dessutom av skånska böcker. Alla fyra har också det gemensamt att de är roliga att läsa.
Jan Sigurds "Berättelser från Rapsrike" gavs ut första gången för sisådär en tio år sedan, men har fått ett nytt kapitel och ett efterord av Sigurd. Och alldeles i början av boken finns ett förord av regissören Stellan Olsson. Sigurds små noveller är allt från underfundiga till crazy. "Hos optikern" hör till mina favoriter, mycket beroende på att jag har varit glasögonbärare sedan stenåldern och känner igen många situationer från mina egna optikerbesök. "Polsk jazz" är också kul läsning, där jag däremot inte har någon egen erfarenhet att direkt jämföra med. Sigurd skriver rakt och lättillgängligt och han hittar ofta små sidospår som överraskar. En mycket angenäm bok, alltså.
Christer Borg, känd från Kvällspostens nöjessidor, sammanfattar ett stycke svensk nöjeshistoria i sin bok "Edvard". Här får vi alla fakta om Kvällspostens årliga utdelning av Edvardstatyetten, priset som går till landets bästa underhållare. Borg har själv suttit i juryn sedan starten 1979 och har naturligtvis mängder av minnen från de festliga tillfällen då priset har överlämnats till namn som Nils Poppe, Hasse Alfredson, Eva Rydberg, Povel Ramel, Lena Philipsson och 25 andra. Är man det minsta intresserad av svensk modern nöjeshistoria, så hittar man mycket att glädja sig åt i den här boken.
Åke Cato, som fick Edvardpriset 1991 (delat med Sven Melander), hör också till dem som har mycket att berätta från nöjesvärlden. Han gör det i boken om sig själv, "En levande gosse", som, enligt honom själv, innehåller ett antal "vansinnigt roliga kapitel". Ja, de lockar fram ett och annat skratt, men annars är det nog mysfaktorn som håller läsningen vid liv. Man blir faktiskt överraskad av hur mycket han har hållit på med: böcker, film, teve, farser och journalistik. Och det berättar han snabbt och flyhänt om.
Den mest originella boken i kvartetten är Kalle Linds "Människor som gått till överdrift", som bygger på samma recept som debuten 2009, "Människor det varit synd om". Den här är roligare. Här dras det fram pinsamheter som man som läsare kommer ihåg eller som blir överraskande. Och det är många kända namn som avhandlas, bl a Bosse Parnevik, Paul McCartney, Arne Hegerfors, Birger Schlaug och Maud Olofsson. Dessutom får grupperingar som nykterister, alkoholister, frikyrkliga artister och svenska sjuttiotalskommunister finna sig i att bli påminda om tillfällen då de kanske tog i lite för mycket. Och det är ett imponerande verk på 270 tättskrivna sidor och med massor av kortfattade förklaringar och förtydliganden till det som skrivs. Utan att överdriva kan jag utnämna Kalle Linds bok till årets, hittills, roligaste skånska bok.

5 kommentarer:

  1. Du har god smak Larz!

    SvaraRadera
  2. VANSNNIGT ROLIGA KAPITEL var avsett som ironi, närmare bestämt självdito. Vet hut, Lundgren!

    SvaraRadera
  3. Precis, och jag trodde väl att alla läsare förstod ironin, så jag kommenterade inte citatet. Då hade jag förstört ironin, som ju alltid balanserar på en tunn lina över en djup avgrund. Därmed känner jag mig inte åthutad, trots utropstecknet.

    SvaraRadera
  4. VET HUT var också ironi.

    SvaraRadera
  5. Ja, jag tänkte väl det.

    SvaraRadera