Hemma.

Det är alltid lika oväntat att komma hem.
Från Medelhavet fyra timmar bort är det en fråga om att komma tillbaka till en årstid man hade glömt. Kläderna man har på sig är anpassade efter en stor varm sol. Och så har man landat i en grå regnpöl med kyliga vindar som gör att man skakar.
Och man måste börja agera igen.

I en vecka har man inte behövt göra någonting.
Dammtuss på tidningshyllan i sängbordet? Den får någon annan ta hand om.
Hungrig? Krogarna i området har alltid öppet och ingen frågar efter kreditkort. Allt är redan betalt, allt är inkluderat.
Bloody Mary? Inget man behöver blanda till själv. Bara att nämna orden för turken i baren, så har man en iskall i handen inom en minut.
Beställer man istället en Raki, ler han med hela ansiktet och bugar när han lämnar över den. Det måste vara något magiskt med Raki, den måste betyda något som jag inte begriper. Jag provar flera gånger och varenda gång händer samma sak. Bartendern blinkar, sätter en tumme i vädret, ler med hela ansiktet, bugar och bockar och säger "welcome back". Jag provar med en Tom Collins också. Den får jag utan en blick, han bara langar över den.

Det blir lite jobbigt i längden att inte behöva göra någonting.
Man kan gå och köpa en svensk kvällstidning från igår för 44 spänn.
Man kan hoppa i poolen som är stor som en insjö. Men vad ska det vara bra för, man blir ju bara våt. Precis som i havet. Där blir man salt också. Vad ska det vara bra för?

Man hör svenska hela tiden. Och lite engelska och lite danska. De flesta i personalen kan inget annat än turkiska. Men det funkar ändå. Går man en kväll till den stora amfiteatern för att se en show, får man först se en underhållning där barn i olika åldrar framträder på den stora scenen. Och programledaren pratar svenska och engelska samtidigt, ibland med en mening på danska. Hans intervjuer med barnen är inte menade att vara roliga, men de blir med sin stereotypa uppläggning och barnens likalydande svar på frågorna kvällens behållning. Den stora showen som följer är obegriplig, men handlar tydligen om en skattkarta som besjungs med hjälp av gamla musikallåtar av ett gäng okända artister, förmodligen sådana som aldrig går till final i TV:s idoltävlingar men som sjunger lika bra som de som vinner.

I en vecka har jag inte gjort någonting. Bara suttit i skuggan.
Hemma igen och sommaren blev höst på fyra timmar.