Malmöfestivalen – hur kul är den?

Årets upplaga av Malmöfestivalen är snart förbi.
Än har det inte hänt något utöver det vanliga. Festivalen har lunkat på i gammal känd stil med avstängda gator, överfyllda torg med besökare från hela Sydsverige som äter vad som helst bara det är utländskt och konstigt, skrangliga karuseller från Axels Nöjesfält, lokala jazz- och bluesstjärnor i trånga tält, pop- och rockstjärnor på jättescen framför Rådhuset på Stortorget och föräldrar som letar efter sina barn och barn som letar efter sina föräldrar.
Det har sett likadant ut de senaste 27 åren, eller nästan i alla fall.
"Malmöfestivalen är Sveriges största stadsfestival", säger man i ledningen, "och det beror på att vi har hittat vår stil."
Stilen går alltså ut på att skapa trängsel i cityområdet genom att på gatorna sälja enkelt anrättade maträtter och servera dem på papptallrik.
Man kan också köpa billiga smycken som arm- och halsband med glaspärlor som nästan gnistrar, färggranna textilvaror från Mexiko eller från något annat lågprisland där de exporterar sjalar och filtar och en och annan t-shirt och det finns tusentals småprylar för olika ändamål, som vi tydligen köper en gång om året, d v s när Malmöfestivalen påminner oss om dem.
Jag var nere igår och trängde mig fram mellan marknadsbodar och festivalkåta besökare från kranskommunerna. Sträckan Gustav Adolfs Torg – Stortorget kändes som ett Vasalopp i benen. Alla dessa stopp, gå framåt långsamt, stopp, ta några snabba kliv, se upp för det tatuerade gänget, stopp, smyg framåt utan att stanna vid glasskiosken, stopp, gå snabbt till höger och så vidare och så vidare är förödande för benmusklerna. Jag får ont i ryggen också.
Så jag undrar igen: hur kul är Malmöfestivalen?
En undersökning visar att en majoritet av besökarna sätter musiken som den största anledningen att ta sig ner på stan under festivalen.
Precis vad jag tycker och jag har sagt det förut.
Gör om Malmöfestivalen till en ren musikfestival! Behåll den stora utomhusscenen för världsartister och skandinaviska stjärnor, använd Palladium, Konserthuset och andra medelstora scener för band som passar formatet och se till att KB och andra mindre scener drar fulla hus med hjälp av kända och okända rock-, pop-, country- och folkmusikartister.
Då skulle festivalen ha ett ädelt syfte: att sprida musik istället för matos.
Jisses, så kul det skulle bli!