Gillar du Robin?

Alla pratar om hans TV-show.
Och visst klarar han uppgiften att vara en svensk mini-Letterman i 30 minuter åt gången.
Hans program har tempo och bygger naturligtvis mycket på gästerna. Är dom bra, så blir showen bra. Robins egna små sketcher är ofta roliga, men sällan lysande. Ett snabbt garv från oss tittare och sen glömmer vi vad vi har sett och hört. Det är gästerna som gör programmen. Per Andersson gav oss några skrattanfall, precis som Johan Glans och Henrik Dorsin. Och Robin lyckades pricka in en och annan, som det verkade, improviserad kommentar av hög klass.
Det enda riktiga felet med programmet är att det bara pågår i 30 minuter. En kvart till skulle inte skada. Kan Letterman hålla igång fem dagar i veckan i 45 minuter (plus reklamtid) så borde Robin klara det en kväll i veckan. Och då kunde man ha ett litet bra band också i den stora studion.
Men det krävs naturligtvis en bra stab av sketchförfattare och skribenter med vassa pennor.
Jag minns Robin när han släpptes fram som en ung begåvning på MACK nere i källaren under en krog i Malmö. Han fick några minuter på scenen då och då och jag var den förste som nämnde hans insatser i  pressen. Det var i gamla Malmömagasinet och det berättades för mig efteråt att han hade blivit mycket stolt när han visade upp min krönika för sina kolleger.
–Det enda han inte gillade var att du i hela artikeln kallade honom för Robert, var det nån som sa.