Tillbaka!

Tillbaka igen.
Har nämligen varit i London och åkt via tunneln under Engelska kanalen på hemresan.
Trodde aldrig det skulle funka. Alla bussar, långtradare, privatbilar och motorcyklar tvingades köra in i stora, nej enorma, rullande containers ihopsatta till ett tåg som gick i 180. Vi fick stå bland bussarna och långtradarna ute på golvet i vår container. I ett litet tittutfönster, stort som en kvällstidning, kunde vi titta ut och konstatera att man inte såg ett skvatt, det var bara kolsvart utanför containern. Efter 25 minuter kom plötsligt dagsljuset in genom rutan och då var vi i Frankrike.
London var sig likt. Det var bara de stora skivbutikerna som man inte riktigt kände igen. CD-plattor med musik upptog inte längre någon större plats på HMV, med CD-skivor med långfilmer fanns det däremot gott om. Skivbutikerna har blivit filmbutiker.
Tunnelbanan har blivit mycket dyrare sen förra besöket. Taxi kostar som i Sverige. Och det gör allt annat också. Jag kommer ihåg när pundet stod på näsan och folk i massor åkte över från Skandinavien, köpte resväskor på Oxford Street och fyllde dem med kläder på Carnaby Street eller på de stora varuhusen och allt var nästan gratis.
Det kan man glömma nu. Och det verkar som om engelsmännen själva tycker att allting har blivit för dyret. På pubarna rådde ingen trängsel precis. Gott om plats överallt.
Jag försökte prata fotboll med taxichaufförer och pubbesökare och blev förvånad första dagen över att ingen, inte ens rödklädda Arsenalfans, reagerade när jag nämnde Fredrik Ljungberg.
Till slut löste en chaffis upp knuten: "AH, you mean Freddie! He´s a very very good player! We miss him; Freddie!"
Letade efter live music, men det är inte alltid så lätt att hitta i London. Pubar med musik finns lite här och där, men inte så samlat att man kan promenera runt och hitta det som man helst vill höra. Och den stora 100 Club på Oxford, som alltid brukar ha bra blues, rock eller jazz, var stängd av någon anledning.
Hittade en bra fransk krog, en bra kinesisk och ett par mysiga pubar som jag aldrig hade sett förut. Största floppen: hotellfrukosten. Bevare mig väl...