Smygpremiär! Gratis!

Här kommer ett klipp från min nästa bok.
Historien är sann och utspelar sig i finaste Savoy-miljö, på den tiden  Savoy kanske var rikets största pärla i krogbranschen. Men så här gick det till när det kom stockholmare på besök:
 
"Vi hade en nyanställd stockholmare på byrån. Han fick vara med på middagen för att komma in i gänget och för att se hur vi i Skåne tog hand om våra kunder. Och han ansträngde sig verkligen för att vara alla till lags och göra ett gott intryck. Så när han inte hörde riktigt vad en av våra gäster sa, eftersom nykomlingen hade en av våra egna gubbar mellan sig och den viktiga kunden, lutade han sig bakåt på stolen, så att frambenen släppte kontakten med golvet. Han fick då, tillfälligt, bättre kontakt med kunden bakom ryggen på sin kollega. Men han blev inte riktigt nöjd ändå och fortsatte att vippa stolen bakåt.
Ja, du fattar vad som hände, inte sant? Det small till rejält i Savoys matsal, när en av de pampiga stolarna välte baklänges i sällskap med en tung copywriter, som landade på sin egen rygg.
Savoy stannade liksom upp i kompakt tystnad, innan ett par diskreta servitörer i sina vita rockar, som fick dem att påminna om ambulanspersonal, var framme vid olyckan och med allvarliga miner rättade till situationen. De borstade av stockholmarens kavaj, han rodnade och stammade fram något som ingen förstod.

Men än var kvällen inte slut. Servitörerna kom in i rad med trancherad anka på avlånga silverfat och en av dem stannade vid vår vän från Stockholm, så att han blev den av alla runt bordet som först fick ta för sig av måltidens huvudrätt. Vår nyanställde tittade på fatet, log mot servitören, tog tag i besticken som låg klara för användning och satte gaffeln i ena ändan av den uppskurna ankan och höll emot med skeden i den andra ändan. Därefter lyfte han över alltihop, anka för sju-åtta personer, till sin tallrik. Denna räckte naturligtvis inte till. Bitarna vecklade ut sig som en tappad kortlek, fortsatte ut över tallrikskanten i alla väderstreck och några hamnade så klart på den vita linneduken. Servitören trodde inte sina ögon, men behöll fattningen medan alla vi runt bordet tyst stirrade.
–Ojdå, sa servitören diskret. Nu räcker det visst inte till de andra..."