Lat, det är mitt ena efternamn.

Det blir aldrig någon riktig fart på den här bloggen.
Jag vete precis varför.
Jag är för lat.
Så enkelt är det.
Jag har till och med haft den engelska översättningen av ordet "lat" som mitt efternamn.
Vi var några stycken kisar som drev en närradiostation i Malmö – Radio MCB.
Vårt enda syfte var att ha kul, spela bra musik och visa allmänheten hur en kommersiell radiostation skulle kunna låta, om vi inte hade haft politiker som var så hopplöst rädda för konkurrens i etern. Varje weekend och även någon gång mitt i veckan, kunde malmöborna ratta in Radio MCB på FM-bandet. Och de gjorde det också. MCB var en första klassens succé, främst tack vare de tre grundarna av stationen, Jocke Forsell, Anders Östling och Janne Beson (som senare kallade sig Flexman).
Min roll i det hela var att se till att stationen fick så mycket utrymme som möjligt i pressen och vi var omnämnda i Sydsvenskan, Arbetet och Kvälls-Posten så gott som varje vecka året runt.
Så vi kunde öka sändningstiden. Och då fick jag en idé om att vi kanske skulle kunna locka till oss även lite äldre lyssnare om vi började spela även lite äldre musik än de senaste discolåtarna.
Och med en lite äldre publik, skulle vi kunna tigga pengar av dem som hade lite mer i börsen än vår ordinarie publik. Och pengar behövde vi hela tiden, bland annat för att betala STIM, teknisk utrustning och plattor.
Jag hade en fin samling med 50-talsrock och föreslog de andra att jag skulle på prov kunna köra en halvtimme varje lördagseftermiddag med ren och skär rock´n´roll. Och så gick jag ut i etern med "The Larz Lazy Show" och med Jerry Lee Lewis, Elvis, Eddie Cochran, Little Richard, Fats Domino och alla andra gamla dammiga idoler. Och telefonen ringde oavbrutet. Och lyssnarna som hörde av sig var de vanliga lyssnarnas föräldrar!
Som Larz Lazy gjorde jag så småningom även ett par timmars radioshow på söndagsmorgnar. Då väckte jag Malmö med modernare musik, men den var nästan alltid baserad på rock, med många tunga ballader som grädde på moset.
Vi höll på i över tio år. Sen blev vi äntligen av med radiomonopolet och konkurrensen blev verklighet. Men blev det bättre? Jag vet inte. Jag tror dagens reklamradiostationer är för utslätade och profillösa för att väcka uppmärksamhet.
Det låter i alla fall aldrig som på Radio MCB:s tid.
Du som var med och lyssnade på oss håller nog med, eller?