Stannade till i Hyllie, hamnade i USA.

Var ute ett ärende med Fotografen.
Vi åkte längs motorvägen som binder ihop Malmö och skulle strax passera ett område med vattentorn, inomhusarena, en T-banestation och andra konstiga byggnadsverk, inklusive ett varuhusområde med en rund P-byggnad som ser ut som en gigantisk färgglad tårta. Emporia heter varuhuset.
-Här måste man väl kunna käka lunch? sa Fotografen.
Frågan var bara hur man skulle komma in i smeten. Vägskyltarna nämnde inte ordet Emporia någonstans. Först var vi på väg in i ett annat P-hus, men räddades av en rondell där vi kunde köra ett varv för att kolla skyltar en gång till. Då såg vi en diskret vägvisare som pekade rakt in i tårtan.
Där inne fanns gator som man kunde komma in på om man tog en biljett i en automat, precis som på varuhusen inne i stan. Men de här är värre, för man behöver inte sticka in biljetten i automaten när man hämtar bilen. Fråga mig inte hur den automatiska vägbommen kan veta att jag har betalt i en annan automat när jag promenerar ut från varuhuset och är på väg in i P-huset?! Nåja, det är bara att låtsas att man begriper, när man befinner sig i den nya världen där allt styrs digitalt och automater har ersatt människan.
Vi skulle alltså leta upp något matställe som serverade lunch. Och vi befann oss plötsligt på stora breda gågator där butikerna slåss om uppmärksamheten med sina enorma neoninramade skyltfönster. Hur långa gatorna är vet man inte, för de svänger längre fram och de delas upp i nya gator, de bildar torg med uteserveringar fast man är inomhus, man kommer till rulltrappsstationer där man kan se att ett par rullande trappor leder till våningen under den man är på och ett par andra mycket längre rulltrappor som går ner till en våning under den man kommer till om man tar den korta rulltrappan. Hänger du med?
Här och där finns små caféer och snabbmatställen med franska och italienska namn. Vi tar rulltrappan neråt och hittar ännu fler vanliga svenska butiker vägg i vägg med specialbutiker av alla de slag. Jag undrar hela tiden om jag ska hitta tillbaka till bilen. Står den på P2, tänker jag, och var finns då den våningen? Jag har inte sett en skylt som pekar mot parkeringstårtan.
Vi konstaterar att Jensens Böfhus är den enda krogen som har kö ut på gatan, så vi stryker denna och skymtar i fjärran en vanlig McDonaldsskylt och går i riktning mot denna. Då visar det sig att vi måste gå ut genom en dörr och tvärsöver ett jättetorg där det finns T-banestation, nybyggda kontorshus och Malmö Arena Och vi undrar hur vi kunde vara på markplanet när vi trodde att vi var i underjorden för några sekunder sedan.
Hamburgarna blir aldrig klara. Jo, den ena är klar, säger Josefin bakom disken. Hon har en namnskylt fastklämd på förklädet. Men den andra kommer att ta lite tid, fortsätter hon. Hur kan en hamburgare ta längre tid än en annan att bli klar? Och det handlar inte om en halv minut eller så, det handlar om 6-7 minuter, som känns som en halvtimme.
-Tror du vi hittar bilen? säger jag.
Vi åker rulltrappa neråt och hamnar efter en lång promenad på gågatorna vid en dörr som tycks leda till P-huset. Innan man kommer dit, ska man betala i en automat. Sen åker man rulltrappa igen tills det står P2 på dörrar och fönster och där hittar vi bilen.
-Det här var precis som i USA, sa Fotografen.
-Nä, sa jag. Jag har inte sett något liknande ens i Florida. Och där finns det ändå Disney World...