Lättretad?

Jag vet inte hur många småsaker det finns, som jag retar mig på varje dag.
Några har jag nämnt förut: t ex alla förpackningar som inte går att öppna utan verktyg. Nog tjatat om detta.
Men det finns mycket annat.

T ex att jag inte noterar på en liten papperslapp varje gång jag råkar ut för något om jag retar mig på. Då hade jag haft en hel lista nu och då hade de här raderna blivit mycket fylligare och omfattande än vad som nu blir fallet, då jag måste sitta här och försöka komma på vad i helsicke det var som jag retade mig på igår eller i morse.
Det retar mig att jag glömmer bort sådant som jag kunde ha nytta av att komma ihåg.

Det retar mig också att man inte längre kan åka buss i Malmö utan att ha köpt ett plastkort för minst tvåhundra kronor. Tanken med busstrafiken, trodde jag, var att bussar kör omkring i ett trafiknät, där man kan ta sig från en punkt till en annan på ett hyfsat enkelt och billigt sätt. Bussen stannar vid hållplatsen, man går ombord, betalar biljetten och åker iväg. Så var det förr. Nu måste jag ha ett s k Jojo-kort, som finns att köpa överallt utom på bussarna. Det kanske är OK för alla som åker dagligen till jobbet och hem igen. Men för alla oss som åker buss spontant en gång i månaden finns nu inget sätt att göra detta på. Går vi ombord blir vi ombedda att gå av igen, sen snackar vi inte mer om den saken. Så bussen är numera inget alternativ för oss spontanåkare. Vi får ta taxi.

Just nu retar det mig också att jag inte hinner skriva mer.