Vart ska man åka i år?

Så här års resonerar man ofta om sommarens eventuella utlandsresa.
Själv har jag tröttnat på långresor, där man ska sitta stilla i ett flygplan i elva timmar och titta på långfilmer, som man aldrig skulle få för sig att se på TV.
Långa flygresor är en slags modern tortyr, speciellt om man hamnar bredvid någon storsnarkare som lyckas sova sig över hela Atlanten, om det nu är på det hållet man åker. För min del är det bara det hållet som gäller, när det snackas långresa. Jag kan tänka mig att åka tillbaka till Las Vegas och Austin, Texas hur många gånger som helst. Däremot har jag aldrig längtat österut.
Men annars räcker det numera med korta snabbresor på lagom avstånd.
Det blev Dublin för ett tag sedan. Jag trodde det skulle vara fart på musiklivet i den stan, för det har man alltid blivit itutad av nöjesjournalisterna. Så kom vi dit, Blondinen och jag, och jag ville ut och kolla pubbanden. Nya okända förmågor, kanske ett eller annat etablerat irländskt band eller någon internationell kändis från UK eller US? Vi var i Dublin i några dagar och det enda kända ansiktet vi såg var Sinead O´Connor. Men det var när hon satt på ett café och fikade med en kompis.
För övrigt såg vi bara en turistanpassad glittershow med irländsk riverdance och det var på hotellet där vi bodde. För säkerhets skull körde de samma show varje kväll, så när vi hade varit ute på stan och letat ett tag utan att hitta något, kunde vi avsluta kvällen med att titta på avancerat bensprattel hemma på hotellet. Man tröttnade snabbt. Men det fanns tv på rummet.
En sommarsemester i modern tid gick till Sardinien. Hotellet låg precis vid stranden och man behövde egentligen inte röra sig ur fläcken. Det var bara att ta på sig badbrallorna på rummet och sen gå över gatan, så var man vid havet och de dyra vilstolarna som man tvingades hyra. Jag hade gått med på att resa dit, om vi inte tvunget skulle ge oss iväg på utflykter för att betitta sånt som man är totalt ointresserad av, typ gamla kloster i bergen, citronodlingar, krukdrejare eller vad det nu brukar finnas några mil från varje turistort vid Medelhavet. Jag har släpats med på dylikt under olika charterresor, men nu räcker det. Däremot fick vi ge oss iväg på promenader för att leta efter restauranger i byn där vi bodde. Det fanns några i krokarna, men de var inte lätta att hitta och flera av dem hade stängt för säsongen. På taxiavstånd låg en liten stad där det skulle finnas både trevliga krogar och barer. Men vi såg aldrig några taxibilar.
För inte så längesen åkte vi faktiskt österut och hamnade på en badort i Turkiet. Om jag inte minns fel heter den Alanya eller något liknande. Hotellet låg mitt i stan, men med stranden på gångavstånd. Så vi gick dit och konstaterade att ingen människa badade i det inbjudande havet. Vattnet var varmt och skönt, så till och med jag blev lite badsugen. Men det gick inte att gå mer än ett par meter ut i vattnet. Där förvandlades botten från mjuk sand till vassa stenar som var omöjliga att trampa på.
Hotellpersonalen berättade att detta var en naturkatastrof som hade hänt förut och ingen visste om man skulle åtgärda problemet eller vänta och se hur naturen själv tog hand om det. Så länge vi var kvar, var det ingen som gjorde någonting, varken människor eller natur. Vi fick sitta på stranden och titta på havet eller gå hem till den lilla poolen med sötvatten uppe på hotellets tak.
Men i år, då?
Det finns fortfarande några stora och spännande städer kvar att avverka i Europa.
De flesta huvudstäderna är avklarade, några av dem många gånger om, som London och Paris, liksom andra storstäder men en speciell klang som Milano, Venedig, Barcelona och Liverpool.
Vad ska det bli i år?
Än så länge har jag inte en aning.