Hjärntvättad på bio

Visserligen finns det inte så många biografer längre, men de som finns har ofta flera olika salonger och långa köer till biljettförsäljningen redan på eftermiddagarna.
De som köar har säkert inte en aning om att förr i tiden kunde man bara gå på bio klockan sju eller nio på kvällarna. Och så fanns det något som hette matiné på söndagar, då det under eftermiddan visades gamla Tarzanfilmer i svartvitt.
Då, på den här tiden, hade ingen människa ännu börjat tröttna på reklam. Och det var på biograferna man såg den roligaste reklamen. Därför såg man alltid till att komma i tid till biografen, så att man inte missade reklamfilmerna.
Och vi som gick på bio blev hjärntvättade för all framtid. Jag själv kommer t ex ihåg varumärken som Tuppens lakansväv och Handolén hudkräm och jag har fortfarande slogans i skallen, som t ex "Det är fult att inte måla" och "Den gula hinnan det är känt, den borstas bort med Pepsodent". Vem i framtiden kommer ihåg något av dagens reklam, kan man undra? Det finns inga käcka slogans längre och inga klatschiga reklamsånger som den här:

Brylcreme ger stil åt alla killar
Brylcreme från sju till sjuttio år
Brylcreme, ja alla flickor gillar
killar som har Brylcreme i sitt hår!

Den sitter än. Jag är alltså hjärntvättad och blir besviken varje gång jag letar efter en tub Brylcreme på ICA. Samma sak när jag letar efter PomPom, den goda chokladbiten från CAP. I deras reklamfilmer fanns det alltid en sång, där flickorna som sjöng höjde på axlarna varje gång de sjöng "Pom", först vänster axel och sen höger på det andra pommet.

Man ville inte heller missa chansen att få se dåtidens kändisar figurera på duken i olika reklamfilmer. Men man blev kanske aningen trött på Yvonne Lombard och Sture Lagerwall, som i åratal smakade på en chokladbit och alltid avslutade med samma utdragna "Mmmmmmmmmmmarabou". Alice Babs tuggade alltid Toy till en glad melodi.

Och Birgitta Andersson gjorde spegelprovet med Emser. Först smakade hon på en vanlig halstabeltt och andades ut på en spegel, som då blev alldeles matt och dimmig. Sen gjorde hon samma sak med en Emser i munnen och spegeln förblev kristallklar. Alltså var det Emser man skulle köpa. Detta var samtidigt en parodi på filmerna för VO5 hårspray. I dessa var det någon som sprayade en spegel med en konkurrentprodukt och då hände det som inte fick hända. Spegeln blev kass. Men inte efter en dusch VO5!

Det var inte bara kända skådespelare som blev populära reklamfigurer på bio. Salvekvick höll på år efter år med sin tändsticksgubbar, där en alltid råkade illa ut och fick plåstras om till påståendet att "en olycka händer så lätt".
Lika kända var Patrik och Putrik som puffade för Samarin. Putrik åt alltid för mycket av dåtidens skräpmat, fick kraftiga magsmärtor och botades med Samarin, som då också började säljas i portionspåsar. Så Patrik, den kloka killen av de två, avslutade varje film med ett "Hej påse!" till publiken.

Det märks att jag är hjärntvättad, eller hur? Men inte bara jag. Ni som var med på den här tiden kan väl fortfarande ramsorna "Renare tvätt på lättare sätt – med Surf!", "Domino, Figaro, Tenor!" och "Hälsan för halsen – Bronzol!"

Nuförtiden tror jag inte att någon blir hjärntvättad på biograferna.
Inte av reklamfilmerna i alla fall.