Föreningen Vinterhatarnas Vänner

När jag var elva år fick jag en kälke i munnen.
Det var i Dödsbacken som fanns i Slottsparken i Halmstad. På den tiden fanns farliga stup rakt ner mot en isfryst bäck i parkens sänka. Går man dit idag och tittar, så kan man knappt upptäcka det som var Dödsbacken, en livsfarlig kälkled för oss elvaåringar. Parken måste ha plattats ut någon gång sedan dess.
Jag ramlade av min kälke, tittade upp mot backens topp och hann inte stänga munnen förrän en efterföljande kompis försökte parkerka sin ensitsiga modell mellan min över- och underkäke. Det sa bara kras, liksom.
En av de stora framtänderna i överkäken delades i två bitar, varav den ena försvann för all framtid i snön. Den andra biten satt kvar. Jag fortsatte att åka några turer, innan jag gick hem och visade gapet för morsan.
Tandläkaren påstod att jag var tvingad att gå med glugg tills jag blev 18, för då skulle tanden vara fullvuxen och först då kunde han göra nåt åt saken.
Sen gick jag med glugg i sju långa år och det var vinterns fel. Ingen skulle kunna få en kälke i munnen under resten av året.
Jag tror att det var då jag blev vinterhatare.

När andra ser snö som en dekorativ gåva från Kung Bore, vem i helskotta han nu är, ser jag extraarbete i form av snöskottning, jag ser halka, trafikproblem och meningslöst nedfall från skyn, levererat av himlens onda makter.
Vad ska det vara bra för?
Antingen skottas eller skyfflas snön bort från gator och torg och det som ligger kvar smälter så småningom bort i en lång slaskig och blaskig process. Varför kom den då hit? Vem begärde snöfall?

Och vem har efterfrågat vintermörkret? Hur många tycker om att vakna av väckarklockan när det är kolsvart ut, ta sig till jobbet i mörker och ta sig hem igen i samma kompakta mörker som på morgonen? Tack ändå för att man slipper att bo i Norrland! Det kan inte vara meningen att någon, utom straffångar av värsta sorten, ska vara förvisad till Norrlands kolmörker.

Vintern innebär oavbrutna prövningar.
På sommaren ser bilen på P-platsen likadan ut när man hämtar den, som när man lämnade den. På vintern parkerar man en uppvärmd bil och kommer tillbaka till ett frysskåp. Innan man tvingar sig in i kylan, med skitig stadssnö och issörja på skorna, måste man skrapa rutorna runt om. När man sen har fått igång värmen inne i bilelln så smått, då är man framme dit man skulle och golvet i kupén flyter av smältvatten. Kan någon gilla detta? Kan man verkligen tycka om vintern?
Då har jag ändå inte nämnt vinterhjul och glykol.

Det är förresten ofta kallare i Skåne än i Lappland. För här nere har vi vindar, som tydligen inte finns där uppe. Så när de har 20 grader kallt, då har de 20 grader kallt och rättar sig efter det. Här nere tillkommer vindfaktorn, så när vi har fem grader kallt på termometern och rättar oss efter det, då fryser vi nästan ihjäl efter fem minuter. Vilket beror på att vindfaktorn ger oss en verklig temperatur på minus 35. Till och med härdade norrlänningar vägrar att vistas utomhus i Malmö under dessa förhållanden.
Jag såg ett inslag på dansk TV under den senaste vintervågen. Danskarna uppmanades att stanna hemma. Var de tvingade att ge sig ut, skulle de medtaga termos med varm dryck, nödraketer och andra tillbehör lämpliga för krislägen.

Vintern ger oss också onödiga utgifter. Dubbla garderober till exempel.
Långkalsonger. Vantar. Halsduk.
Klumpiga skor. Fula mössor.
Minkpälsar.
Räkna ut vad allt sånt kostar! Och glöm då inte vinterdäcken!

Jag funderar nu på att bilda Föreningen Vinterhatarnas Vänner, för att ha ett forum för bekämpande av årstidens alla vidriga yttringar.
Mörkret måste bort, kylan måste avskaffas, snön förbjudas och isarna tinas.
Vilket naturligtvis är omöjligheter.

Men man kan väl i alla fall bilda opinion för ett förbud av glorifiering av vintern i tal och skrift? T ex trubadurer som sjunger förhärligande visor om is och snö, kan väl som straff få 12 års förvisning till Kirunas norra utmarker?
Eller finns det något värre?