måndag 1 april 2013

1 april är för amatörer.

Ska någon luras, ska det inte vara den 1 april när alla går omkring och väntar sig att någon ska dyka upp med utropet "April april" och något om en dum sill. 1 april är för amatörer.
Jag har berättat historien som följer här i en av mina kåserisamlingar. Men de, kåserisamlingarna alltså, har bara sålts i Halmstad, så det finns många kvar att berätta den för. Och den är sann.
Den börjar med att annonsbyråns mest snobbiga projektledare kommer hen från en resa till Italien. På huvudet har han en, som han själv tycker, elegant halmhatt.
Hans kolleger på byrån tröttnar snart på hans utläggningar om halmhatten och dess exklusiva inklistrade etikett med en italiensk flagga och firmalogotyp. -Etiketten visar att detta är en handgjord hatt av förnämsta italienska kvalitet. Det här är förmodligen det enda exemplaret i Sverige!
Så där håller han på dag efter dag. Halmhatten sitter på skallen vecka ut och vecka in.
Men så händer något. När projektledaren ska gå hem för dagen, placerar han som vanligt halmhatten på huvudet. Det ovanliga som inträffar är att  hatten sjunker ner över ögonen och klämmer fast öronen mot huvudet. Projektledaren begriper ingenting. Han tar av sig hatten och stirrar på den, sätter på den igen och får samma effekt. Därefter traskar han hemåt med halmhatten i handen.
Han vet inte att en art director på byrån har varit nere i Italien och passat på att köpa en likadan halmhatt som projektledarens. Men två storlekar större. Vid ett obevakat tillfälle byter han ut halmhatten på hatthyllan. Nu står han och några andra medarbetare och tittar efter projektledaren genom fönstret ut mot gatan. De skrattar glatt och vill veta vad han ska säga om sin halmhatt nästa dag, när han har hunnit fundera ut en förklaring. Eller kanske han bara ska låta saken tystas ner utan att  han säger ett ljud?
Det som händer är bättre än så.
Nästa dag kommer nämligen projektledaren med halmhatten på skallen – och den sitter perfekt!
Och nu är det art directorn som ser ut som ett frågetecken.
Senare på dagen får han en chans att kontrollera hatten. Och han upptäcker förklaringen.
Projektledaren har stoppat tidningspapper innanför svettremmen och på så sätt fått den mindre så att den passade på huvudet igen. Art directorn inser möjligheten som gör spexet ännu värre: han tar och flyttar över tidningspapperet till den mindre hatten.
När projektledaren ska gå hem hamnar hatten högt uppe på huvudet, så att han ser ut ungefär som Halvan, som alltid har en för liten hatt.
Art directorn och alla övriga inblandade fnissar i smyg och bestämmer sig för att vänta till dagen efter innan de avslöjar skämtet.
Men projektledaren kommer inte nästa morgon. Han ringer till annonsbyråns växel och säger att han är försenad, för han måste gå till doktorn.
När han kommer framåt lunch, utan halmhatt, ser han aningen bedrövad ut.
Art directorn är den förste som möter honom och frågar hur han mår.
–Mår du inte bra? undrar han.
–Jo, säger projektledaren, jag mår ganska okej. Men det är mitt huvud... Det sväller och krymper. Doktorn vet inte vad han ska göra.
Det visste inte art directorn heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar