torsdag 29 november 2012

Tre välkända främlingar...?!

Var inne på en lunchkrog i Malmö häromdan. Plötsligt reser en annan gäst sig upp, går fram till mig med utsträckt näve, tar min hand i sin och utbrister: Fan vad kul att se dig! Det var ju längesedan sist! Hur fan mår du?
Jag känner igen honom. Har säkert träffat honom åtskilliga gånger. Men var? Och varför?
Jag spelar ett spel där jag vet vem han är, men vågar inte ställa några frågor som avslöjar att han i detta ögonblick är för mig totalt okänd. Vad heter han?
Funderar på detta både länge och väl vid olika tillfällen de kommande dagarna. Men det kommer inget svar på mina frågor. Jobbar han i krogbranschen? Jag kan se honom framför mig när han står bakom en disk av något slag och med ett bländande leende berättar något som jag skrattar åt. Men var? Och när? Och varför.
Bara några dagar senare stannar en cyklist på gågatan där jag befinner mig på väg mot en annan lunchkrog. Han tittar  på mig och utropar Tjenare! Hur mår du nuförtiden? Det var ett tag sedan vi sågs...! Jag känner igen honom. Men varför? Vad har vi gemensamt? Är han en f.d. kund på reklambyrån där jag har jobbat i 100 år eller har han rent av varit anställd där? Jag slänger ur mig en fråga, vars svar kan ge mig en ledtråd. Gör du nåt kul nuförtiden??
Han flinar och säger något som mynnar ut i ett utländskt ord som jag inte begriper eller kan stava till. Nä, det är det vanliga nu, säger han, mischswcwraj! Jag ser ut som ett frågetecken. Ja, fram till påsk alltså, precis som vanligt! säger han.
Vi tycker det var väldigt roligt att träffas och hoppas att vi ses snart igen. Men varför? Jag har fått ett nytt objekt att fundera över och jag trodde det skulle vara nog.
Men sen var jag uppe i Halmstad och käkade lunch på Storgatan. När det var dags att fortsätta, gick jag en promenad mot Stora torg och upptäcker plötsligt en leende man som går i riktning rakt emot mig och Blondinen. Han har en dam bredvid sig, som ser hur han slänger fram kardan mot mig och nämner det klassiska uttrycket: Nämen tjenare! Det var längesen!!
Ja, sen följer en repris på tidigare händelser och när vi skiljs undrar Blondinen vem det var vi pratade med.
Har inte en aning, sa jag ärligt. Vet bara att jag kände igen honom.
Det är lite kusligt, det här och jag undrar naturligtvis om några andra råkar ut för liknande möten.
Är det något man ska söka för?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar