torsdag 1 november 2012

Sista besöket i Vellinge.

Hur hamnade vi här är det ingen idé att jag utbrister.
Blondinen och jag har lovat Calle 5 och Maja 8 att de ska få träffa skelett och vampyrer, för det är ju den helgen då alla skelett och monster är ute bland vanligt folk och de flesta monstren bor i Vellinge utanför Malmö.
Här finns Vellingeblomman, ett köpcentrum för något så dekorativt och väldoftande som blommor och andra växter av alla de slag.
Men en gång om året lockar man hit kunder med hjälp av monster.
De finns i ett mörkt rum innanför svarta skynken och exakt vad de håller på med vet jag inte, för jag har helt enkelt aldrig tagit mig in bakom dessa skynken. Det är ju för barn. Inte kan en vuxen människa ha något nöje av att studera hur Vellingeblomman förhåller sig till monster. Och gör man inget besök bakom skynkena, så får man ändå se läskiga kläder med blodfläckar, löständer med sylvassa gaddar, vapen av olika slag, dödskallar i naturlig storlek och mycket annat fint, som man kan titta på medan barnbarnen gör ett besök bakom skynkena.
Men i år hände något oväntat: de ville inte ta sig in till monstervärlden.
–Vi har ju sett det. Vi behöver inte gå in. Ingen kan tvinga oss, sa 8-åringen. 5-åringen höll med.
Jaha, men det blev ju ändå en tripp till Vellinge. Och det finns ju så mycket annat att se på denna anläggning, vars område för P-platser växer för varje år.
Jultomten kommer hit redan i oktober. Och han kommer i tusentals.
Kunder kommer i tiotusentals. Det säljs förmodligen mer och mer julprylar här för varje år.
Besöker man anläggningen, och bara går förbi alla monstren, så hamnar man snart i en labyrint där det finns massor av möjligheter att gå i cirklar eller att hamna i återvändsgränder med samma trängsel hela tiden. Men vet snart inte var man är, man känner vanmakten ta tag i sig och runt omkring finns prylar av plast och glas, tygtrasor och träbitar, metaller och porslin och det är vansinniga julprydnader, juldekorationer, julserviser, julklappar, julglitter och man går och går tills man måste stanna och undra hur många gånger man har gått förbi stearinljusen eller julgranskulorna eller julljusstakarna och hur många gånger man har mött samma människor med samma stirrande frågande blickar.
Jag känner plötsligt ett behov av att besöka en toalett och vet att de finns under ett jättelikt ekipage med ett par renar som i förstenad version drar på en vagn där jultomten sitter och myser när han ser hur många köpsugna kunder som varje timme gör entré. Dit ska jag alltså ta mig på egen hand och sedan hitta Blondinen med småttingarna igen. Det låter omöjligt, men det är nödvändigt.
Och nu upptäcker jag ännu starkare hur Vellingeblomman har byggt upp sin köpmiljö på ett sätt som gör det omöjligt att förflytta sig mellan två punkter utan att ha sett allt. Allt!
Efter en stund lovar jag mig själv att aldrig mer åka hit.
Och jag inser att även om man inte går in bakom skynket, så hamnar man i det yttre helvetet som är mycket större och lika läskigt.
Eller ännu värre. Mycket värre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar