Sånt som jag retar mig på just nu.

Vardagen är full av små förtretligheter. Det finns mycket att reta sig på.
Och jag tror att jag har varit inne på detta förut.
Men eftersom jag inte kan komma ihåg vad jag i så fall, så kan säkert inte någon av mina läsare heller, i så fall, minnas något av detta. Så jag drar på med sånt som jag retar mig på just nu och har jag skrivit något liknande förut någon gång, så har det alltså inte blivit bättre.
1. Förpackningar. Många går inte att öppna. En vanlig chokladbit kan ligga invävd i färgglatt papper som inte går att få bort ens med hjälp av tänderna. Man måste använda en sax för att komma in till chokladbiten och en sax har man sällan till hands i bilen.
Cd-skivor ligger ofta inplastade och cellofanomgärdade. Det räcker alltså inte med att leta upp någon plats där man med naglarna kan få upp en reva i plasten, för sedan kommer det en ny förpackning som är lika omöjlig att få bort. Eller ta vinboxarna... Där ska pressa upp ett hål i pappkartongen, för att sedan med hjälp av två fingrar försöka få fram kranen som ska sitta i hålet man har öppnat, men som mestadels mer hänger och dinglar. Det är lika omöjligt varje gång att få kranen att sitta still. Man funderar nästan på att bli absolutist.
2. Malmötrafiken. Det finns i Malmö bilister som aldrig har använt blinkerfunktionen i sin bil. –Vadå, tycks de tänka, jag vet ju att jag ska svänga, jag behöver inte bli påmind av en blinker! Därför gör vi andra bilister onödiga stopp och hindrar därför trafiken att rulla. Hade vi i god tid fått veta att idioten som inte blinkar skulle svänga till vänster, så hade vi inte behövt stanna. Men detta begriper inte idioterna. De är för dumma. Sedan har vi fartidioterna, som gör rivstart på svart asfalt och kör om så många bilar det är möjligt på smala gator. Dessa idioter är livsfarliga. Och så har vi väglusarna som lika gärna kunde cykla, för de kör aldrig fortare än en modern cyklist med 10-växlad sportbåge. De hindrar all annan trafik oupphörligt. Dessutom har vi cyklister, som tror att bara man cyklar kan man strunta i alla skyltar, regler och hänsynstaganden. De kommer i horder inne i city och är hela tiden i fara på grund av sin egen dumhet. Nä, man tvingas snart hålla sig hemma.
3. Reklamen i brevlådan. Den går direkt till soptunnan, så det är inte mycket att reta sig på. Hur kan man på företagen vara så korkade att de tror att man frivilligt sätter sig med en hög broschyrer och trycksaker som bara innehåller reklam?
4. Telefonförsäljare. De som ringer till mig, gör aldrig om det. Jag vet hur man ska mala ner deras argument och påståenden till grus. Jag tar det lugnt och sakligt. När jag är klar deleatar de förmodligen mitt namn i datorn, för de ringer bara en gång.
Jag retar mig på mycket annat, men jag orkar inte mer. Jag blir trött av allt jag retar mig på...