Malmö Arena - och Björn Skifs!

Det var ett tag sedan Arenan invigdes. Det borde vara klart nu med P-platser och kringarrangemang.
Men Arenan ligger i ett nybyggarland och man känner sig som utkastad i ödemark när man ska parkera nästan på bussavstånd från entrén.
P-området är enormt och uppdelat i två olika väderstreck. Jag kommer, som av en slump, till Västra området och en timme före showen är det redan långa bilköer som rör sig mot de hundratals ännu lediga platserna. Så när man kommer till Arenan, som trots sina gigantiska mått inte syns från P-område Västra, börjar man i en bilkö och fortsätter sedan i en kö till en ensam olycklig biljettautomat. Egentligen är det två automater, men den ena, som bara tar mynt, vägrar att fungera. Den andra, som tar kort, försöker vara hjälpsam, men det finns alltid biljettköpare som inte är så vana vid kortautomater, för sådana finns ju inte hemma i Kvibille eller Påarp, så kön växer ständigt och alla som står där och fryser undrar varför man inte satte upp fler automater??? Visste man inte att det skulle komma publik till Arenan? Eller trodde man att alla skulle komma i taxi eller på cykel?
Till slut får man sin biljett och då gäller det bara att försöka hitta bilen. Och det är lättare sagt än gjort, för det har kommit några hundra bilar till medan man köade efter biljett och ingenting på P-området är sig längre likt. Och det finns inga skyltar att ta sikte mot, som på alla större parkeringsområden man har sett världen runt, t ex utanför Disneyland i Los Angeles. Men efter lite letande här och där kan man placera 40-kronorsbiljetten och börja promenaden mot Arenan, som ska finnas nånstans långt borta bakom ett pågående jättebygge. Det är bara att följa kön som trampar fram i något som säkert hade varit lervälling i fuktigt väder.
Man köar sedan för att komma in i den jättelika entréhallen och nu behöver man en varm korv och en hum om vilken ingång man ska använda sig av för att komma till vänster parkett, rad 22 och platserna 17 och 18. Här finns en jättelik skylt, men den ger ingen hjälp, så man får fråga sig fram.
Rad 22 visar sig vara något som ligger på kilometeravstånd från scenen. När showen börjar är Björn Skifs en liten grå figur på en scen som är stor som ett torg. Och halva denna scen är omöjlig att se, för den täcks av ett huvud som tillhör damen framför på rad 21. Man skulle så klart inte köpa parkett, utan välja en plats på läktarna som klättrar uppåt med förmodligen fin sikt. Men då blir naturligtvis Skifs ännu mindre än en liten grå figur, förmodligen blir han en myra.
Sittplatserna på parkett är dessutom inte gjorda för att sitta på i 2,5 timmar. De verkar gjorda för att användas på konferenser på tredje klassens motorvägsmotell.
Efter showen ska man leta upp bilen igen. Det behövs mycket tur för att hitta den och det bästa kan i vissa fall vara att vänta tills alla andra har letat upp sina bilar och kört iväg.
Men showen då?
Ja, gillar man, som jag, närkontakt med artisterna, då är det så klart korkat att ge sig iväg till en arena för tusentals åskådare. Skifs har ett kanonband bakom ryggen, men det syns knappt. Det som syns bäst är ett par luftakrobater som ideligen ska upp och svinga sig runt högt uppe under taket. Tog man bort detta, och alla övriga dansnummer, och tog man bort vissa onödiga låtar, så hade det här blivit en fin kväll på t ex KB. För Skifs är helt klart en rock- och popartist i internationell klass, en mångsidig entertainer med en röst som ger honom en stark profil. Roligast är att se och höra hans soulavdelning, det doftar Stax och Motown lång väg och han är mer svart än vit.
Om den här showen visades i Las Vegas, skulle den vara kortare, publiken skulle sitta bekvämt och alla skulle komma närmare scenen och ha kontakt med Skifs och hans makalösa band. Det skulle dessutom vara ett betydligt bättre ljud: här lät det ibland som när man spelar en gammal utsliten vinylplatta.
Den här storleken passar kanske för hårdrockskonserter, men då hade det funnits stora TV-monitorer i taket. Och inga obekväma konferensstolar att sitta på.
Skifs är bra, mycket bra.
Men jag hade inte stått ut med en kvart till...