Är en minut fortfarande 60 sekunder?

Tiden går bara fortare och fortare.
Varje fredag säger man att det är helt omöjligt att det har gått en hel vecka sedan förra fredagen. Det var ju Idol på TV för bara några dagar sedan!
En vecka säger sviiiiisch och så är den passerad på nolltid. Ett år tar slut efter bara några månader. Sviiiiiiisch!
Vad är det som händer?
Tänk när man gick i skolan! En hösttermin varade i en evighet. Julen fanns nånstans långt borta i framtiden. Ofattbart långt borta. hel
En lektion varade i fyra-fem timmar. Och rasterna var också långa, vi hann spela en hel match på Brunnskersskolans grusplan innan det ringde in igen.
Hemma skulle man läxa läxor i sju-åtta timmar eller ägna sig åt mattetal som tog ännu längre tid att räkna ut.
Det var alltid en evighet till söndagarna, då man fick gå på matiné och se Tarzan eller något ännu bättre från Sherwoodskogarna eller vilda västern. Att gå hemifrån till biografen några kvarter bort, det tog timmar. Sen skulle man stå i kön till biljettluckan, det tog en timme till.
Antagligen hade varje månad 60 dagar. Nu går det undan: 15 dagar har november, april, juni och september, februari en allen har 13, alla de övriga 16. Den nya ramsan rimmar inte, men den verkar stämma med verkligheten.
För inte alls så längesedan skrevs allt viktigt med hjälp av skrivmaskiner. Ibland kunde det ta flera dagar att få fram ett viktigt dokument i slutgiltigt skick, för tryckte man ner fel knapp, då fick man börja om från början. En modern lösning för att slippa detta arbete blev verklighet när Tippex kom som en räddande ängel. Men behövde man t ex kasta om textstycken eller lägga till något viktigt, då var det bara att plocka fram ett nytt papper, fösa in det i maskinen och ta om alltihop från början.
Sen kom ordbehandlarna och det var nog då tiden började skena. Datorerna gjorde jobb på några timmar – jobb som tog veckor tidigare.
Tiden blev svårare och svårare att hantera. Ingen har koll på tiden.
–Oj, är klockan redan så mycket? är en replik som man hör dagligen.
Man hör sällan någon som säger att "vi har gott om tid".
När jag gick på Läroverket, varade varje tysklektion längre och längre, timme efter timme, tills den kändes som om den inte hade något slut. Och ändå lärde man sig ingenting.
Hur länge låg man i lumpen? Det var i åratal.
Och tänk så länge det dröjde innan man kunde ta körkort och köpa sin första bil. Eller handla på Systembolaget för första gången. Eller beställa sin första rom och cola i baren på Grand Hotel.
Tiden kröp fram i maklig takt, det var bara att vänta.
Nu är det andra tider och ingen tycks kunna göra något åt saken.
Julen börjar i slutet av oktober och sen är det ett nytt år som varar i några månader.
Jag vet inte vad klockan är, men just nu hinner jag inte skriva mer.