Jerry Lees syrra rockar...

Folk & Rock heter en skivbutik i Malmö, en av de få i branschen som fortfarande har nästan alla hyllor kvar och som fyller på med nya plattor hela tiden. Sortimentet håller hög klass. Det är kul.
Och det är ett nytänkande för branschen som förklarar att det alltid är folk i butiken. Eller vad sägs om att man kan fika här? Läckra bakelser ligger i en glasdisk och drar blickarna till sig. Det gör det stora sortimentet i glassdisken också. Och man kan beställa en lunchrätt eller äta något enkelt men gott om man vill ta en after work-stund innan man går hem.
Men detta är inte allt.
Den stora grejen är kvällarna med levande musik.
Flera gånger i månaden kan man uppleva riktigt bra svenska och utländska band. Ofta är det okända namn, men när man ser och hör dem så inser man att det genomgående handlar om hög kvalitet. Det är som i Austin: bra, alltid bra, ofta i världsklass – i en liten lokal som egentligen är en skivbutik som just i den här avdelningen har blivit ett café med levande musik.
För en stund sedan såg jag Linda Gail Lewis, Jerry Lees lillsyrra.
Tre snubbar spelade, Linda Gail både spelade piano och sjöng. Efter en stund kom hennes dotter också in på scenen. Hon sjöng.
Och det visade sig att Linda Gail har lärt sig en hel del av brorsan. Hon körde exakt samma glissandon på elpianot som Jerry Lee gör på jätteflyglarna världen runt.
Linda Gail spelade, och sjöng, alla gamla rocklåtar som finns och hon gjorde det på Jerry Lee-manér.
Man kände igen rubbet. Och det var inte bara Jerry Lee-låtar, det var Elvis, Johnny Cash, Little Richard – you name it... Och det var snyggt jobbat och fräckt spelat. Hon kan alla tricksen. Hennes publik applåderade artigt mellan låtarna.
Efter en timme började jag undra varför hon bara spelade gamla låtar, låtar som andra artister har gjort till rock´n´rollklassiker. Hon sjunger ju helt OK och borde väl kunna hitta någon ny låt eller kanske låta någon specialskriva en låt som passar henne?
Det kanske kom en sådan så småningom på Folk & Rockscenen. Jag vet inte. Jag gick.
Och snart kommer det ett annat känt eller okänt ansikte som gör en kväll till något extra på samma scen. Kanske är jag där och kollar.
Man vill ju inte riskera att missa något som kan vara utöver det vanliga.