Mer reklam!

Flickan som tänkte på framtiden gjorde reklam för Grumme Tvättsåpa, som vi lanserade med en liten 30-sekunders film. Den visade först en liten 9-årig flicka i närbild. Hon höll sin monolog om den nya tvättprodukten, som var mycket mer miljövänlig än de gamla vanliga tvättpulverna.
Under tiden hon pratade började kameran att lyfta mot skyn och det visade sig att hon stod på en mycket liten ö. Kameran fortsatte uppåt och åskådarna fick till slut en vacker bild med en liten röd stuga och den lilla flickan som argumenterade om tvättsåpan. När helikoptern till slut stannade uppe i luften, hade flickan kommit fram till sin slutreplik: "Och det tycker jag verkar bra för framtiden".
Det tyckte teve-tittarna också. Grumme Tvättsåpa blev snabbt en stor framgång för tillverkaren Mölnlycke och vi på byrån fick massor av beröm från alla håll och kanter. Vi hade fått fram en reklamidé som teve-publiken älskade. Och än idag kommer folk ihåg filmen...

Det kan gå snett också, när man skapar effektiv reklam.
Det värsta som kan hända är att produkten inte håller måttet, att reklamen lovar mer än vad produkten tål. En säljsuccé blir i så fall produktens fall. Ingen köper en produkt två gånger, om den inte håller måttet vid första köpet. Ingen tror på reklamens löften, om det visar sig att produkten inte går att använda.
Vi fick en förfrågan från en nystartad kassettbandsfabrik, om vi kunde designa en kassett, hitta på ett bra namn och producera en lanseringsskampanj. Och det kunde vi. Mitt namnförslag "Track tape" testades och godkändes, art directorns fräcka design av kassetten med A:et i "Track" som fönster fick alla på gott humör. Och sedan visade vi upp vår kampanj, som bestod av mer än tio olika 2-sidiga annonser i kvällspress. Först en sida med en flinande japan, som tyckte det var så kul att vi skulle börja tillverka kassetter i Sverige. "Ska ni tillverka kassettband i Sverige? Ha, ha, ha!" sa han. Och så vände man på bladet och på nästa sida stod japanen och grät. Och rubriken löd. "Ja. och vi har redan börjat".
I brödtexten berättade vi snabbt att vi skulle visa Japan och hela världen att vi kunde producera lika bra som alla andra – eller t o m bättre! Detta 2-sidiga sätt att vända på begreppen gjorde att konsumenterna stod i kö utanför radiohandlarna när de öppnade sina butiker. Alla köpte Track.
I alla fall en gång.
För de hade två fel: ljudet morrade när man skulle lyssna på det man hade spelat in. Och basen var totalt överdimensionerad, så diskantljud hördes knappt. Rena mardrömmen för hii-fi-vännerna. som gick tillbaka till TDK och Sony omedelbart. Och det hjälpte inte med att vi gjorde nya kampanjer, nu med enorma sumbrottare som blev rädda för den lilla svenska utmanaren, som hade hittat felet och nu kom med kassettband som fungerade, både i basen och diskanten. Ingen trodde på vad Track sa, loppet var kört och fabriken fick stänga.