Stockholmare och danskar.

Får en inbjudan till ett releaseparty på en klubb med adress Götgatan. Detta säger mig ingenting. Men jag anar, för sånt här händer ideligen. Ringer därför upp arrangörens mobil.

-Tack för inbjudan, men du, var ligger klubben? säger jag.

-Ja, det ligger ju på Götgatan! säger han som om han inte förstod frågan.

-Ja, men var...?

-Tja, en bit från Stadsmuseet...

-Var tusan ligger Stadsmuseet??

-Va? Stadsmuseet ligger... vet du var Ryssgården ligger?

-Inte en aning.

-Ja, men om vi börjar vid Södermalmstorg...

-Var ligger det?

-Vet du inte var Södermalmstorg ligger?

-Har aldrig hört talas om nåt Södermalmstorg här i Malmö, faktiskt...

-Malmö? Ringer du från Malmö?

-Ja... och var är du?

-Stockholm...

-Hur ska jag veta det? Du har bjudit mig till en klubb på Götgatan. Hur ska jag veta vilken Götgata du menar? Vi har en här i Limhamn.

Har fått inbjudningar femtioelva gånger från folk i Stockholm, som utgår ifrån att alla alltid tänker på Stockholm. Stockholmare är ofta totalt inskränkta och kan inte fatta att vi som befinner oss i Malmö, kanske inte har Stockholm längst framme i skallen. Ett galleri, en klubb eller en krog i New York skulle inte glömma bort att skriva New York, NY i sina inbjudningar, samma sak i London, men i Stockholm tror man att man befinner sig i universums centrum. Stockholm ÄR universum. Och det enda man kan göra är att ringa upp dem och försöka plocka ner dem till jorden.

Danskarna är förresten inte mycket bättre.

Letar efter rätt spår på Hovedbanegården för att åka tillbaka till Malmö. På informationsskärmen står att nästa tåg går kl 17 på spår 5. När jag kommer till nedgången meddelar TV-skärmen där att tåget från spår 5 inte tar några passagerare, vilket också, något oväntat, meddelas på tyska. Då måste väl tåget till Malmö finnas någon annanstans? Letar vid varje nedgång medan klockan alltmer närmar sig 17, men kan inte se Malmö lysa upp en enda TV-skärm. Går tillbaka till spår 5, tar rulltrappan ner och där nere meddelar skyltarna minsann att tåget ska gå kl 17! Tänk om jag hade stannat kvar där uppe och litat på meddelandet att tåget inte skulle ta några passagerare! Hur många andra gjorde det? Jag kom iväg och drog mig mot toaletten på tåget, danskar ska ju alltid bjuda på øl, men den var trasig. Det upptäckte jag efter en kvarts väntan med benen i kors. Det kom aldrig någon ut från toan, det bara lyste upptaget. Till slut frågade jag konduktören, som råkade gå förbi, om det var nåt fel. -Det var bra att du tog upp det, sa hon och klistrade upp en ful gul dekal på toadörren, en dekal som talade om för alla andra att här var det ingen idé att man stod och väntade.

Nästa gång tar jag flygbåten.