När frun är bortrest.

Vad gör man under tre dagar då frun är bortrest?

Först skulle hon köras till Centralen. Det var så tidigt att inga tuppar gal och morgontrafiken
stod still i sina P-rutor och garage. Yrvaken styrde jag genom en öde stad, släppte av
Blondinen och åkte hem till sängen igen.

Vaknade senare och undrade vad som hade hänt. Blondinens säng stod tom, det var helt
tyst i huset, ingen morgonradio spelade i badrummet, alla teveapparater visade svart ruta
och någonstans i bakhuvudet mindes jag en bilfärd på tomma gator och en lysande skylt
i mörkret med bokstäver som formade ordet Centralstation.

Javisst, ja. Tre dagars ungkarlsliv. Duschade, tog fram frukostflingor och undrade vilka
hälsokostpiller det är som brukar stå framdukade varje morgon.

Pikasol kände jag igen, Blue Eye, en blåbärsprodukt måste vara något nytt, Artrox vid
måttlig artros, var den för mig och vad är artros? Rosenrot, extra stark, för bättre energi
borde vara ämnade för mig, men Q-gel var också försedd med ordet "energi" och kan Q
möjligen betyda Qvinna? Litozon, patenterat nyponpulver, men vad då för? Ginkgo
Biloba mot minnesbesvär, synd att de inte funkar eller har jag glömt att ta dem på
sistone?
Lyprinol, VitaePro antioxidant, Kalcidon, Procalmin för fokus på koncentration... resten
av burkarna och askarna stod så långt in i skåpet att de förmodligen inte används längre.
Men vilka är det jag brukar få till frukost?

Kan man inte ta en banan istället?

Vad skulle jag sedan ta itu med? Det ösregnade, så det var ingen idé att tänka på uteliv.

Rullade tummarna, ringde yngste sonen och bjöd honom och hans familj på lunch på
Konsthallen. Sen var det bara att åka hem i regnet och lösa korsord och svara i telefonen
varje gång någon av Blondinens väninnor ringde för att berätta något sensationellt.

På eftermiddagen ringde dessutom dörrklockan och ute i regnet stod tre polacker.

Javisst, ja. Det skulle ju fixas lite på huset. Och jag kom nu ihåg att jag hade ringt
Waldek, vår specialfixare. Att han skulle ha med sig två man till, det hade jag inte en
aning om och att han själv skulle åka till Falkenberg på ett annat jobb, det var också lite
oväntat. Han for iväg och där stod jag med två polska hantverkare, som var lika dåliga
på svenska och engelska som jag själv är på tyska och polska.

Men Waldek hade tydligen instruerat dem, för de försvann ner i källaren, där de skulle
fixa lite med puts och betong på väggar och golv.

Nu kunde jag inte lämna huset ens för att åka till ICA och köpa en kvällstidning, för
antingen skulle jag behöva låsa in polackerna eller lämna ytterdörren olåst och det gör
man inte.Jag gick ner i källaren och inspekterade arbetet. Polackerna sa något på
polsktyska och jag svarade på svengelska. Varken de eller jag hade en aning om vad vi
pratade om.
Så småningom försvann de i en röd Fiat.

Natten var tyst, ingen väckte mig med snarkningar och morgonen smög sig fram på
avstånd tills telefonen spräckte alla ljudvallar. Det var Waldek, som undrade om en av
hans assistenter kunde få komma på direkten och om jag hade fasadfärg hemma. Så
plötsligt står jag i källaren och letar bland färgburkar medan jag väntar på en polack som
jag inte kan prata med, men som ger mig husarrest.

Tredje dagen blev likadan. Jag kunde inte lämna huset.
Så det blev tre dagars korsordslösande och telefonsvarande tills det var dags att hämta
Blondinen på Centralen, när hon anlände sent på kvällen med fler shoppingkassar än
hon kunde bära.

Nu är allt som vanligt igen och polackerna är klara.