Snart är det jul...

Ja, det lackar vidare mot julhelgen och jag har inte köpt en enda julklapp än.
Jag minns när jag första gången hade egen ekonomi och förväntades köpa klappar till halva släkten som firade jul hemma hos oss. Trots att min ekonomi baserades på en elevlön. Den brukade räcka i 10-12 dagar i en normal 30-dagarsmånad.
Och nu skulle jag köpa julklappar...
Det fick bli billiga paket. Hemma hade vi som alla andra vant oss vid hårda och mjuka paket. Nu lanserade jag nymodigheten billiga paket.
En paket tändstickor. Alltså tio eller 12 askar, jag vet inte hur många askar det finns i en paket. Men många rökte på den tiden, så det var en användbar julklapp till rätt mottagare. Min morfar rökte pipa, han fick tändstickorna.
En väggalmanacka med hela det kommande året i rätt ordning. Man fick den gratis på en bensinmack. Så det var bara att tänka ut vem som bäst behövde en almanacka och slå in den i rött julpapper. Jag minns inte vem som fick den.
Jag tog också, på julafton, en tur till Resia på Brogatan. Dom hade öppet till klockan ett, typ. Där fanns allt möjligt.
Ett paket synålar i olika storlekar.
Ett set smörknivar av trä.
Anteckningsblock.
Kulpennor.
Pennvässare.
Där fanns allt! Och det var billigt.
Sådana butiker finns inte idag, så jag vet inte var jag ska leta efter årets julklappar.
Jag vet bara att till och med minsta knatten, Calle 5 år, tänker sig paket i en helt annan prisklass.
Han har skrivit sin önskelista själv.
Men han kallar den inte "önskelista".
"Beställningslista" har han lyckats klottra ner med en blyertspenna.
Och första paketet som han beställer kostar lika mycket som min månadslön låg på första gången jag skulle köpa julklappar till halva släkten.