Så var julen slut.

Julen är nog den mest stressiga högtiden varje år.
"Nog"? Nä, "bergis"!
Istället för att coola ner sig och ta det lugnt, förväntas men fara runt i butiker för att köpa julklappar och mat inklusive grönkål, ladda kylen och frysen full med käk och dricka, stå på Systembolaget i en kö som man inte ser slutet på, leta efter P-plats som inte finns utanför ICA, köpa gran och släpa hem den och så förväntas man att dekorera både granen och hela huset ute och inne med stjärnor och lyktor och tomtar och lampor som lyser i träd och buskar och man förväntas slå in paket i rött papper, skriva verser och äta all denna julmat, ta hand om disken, spara på rester, leta efter julmusten och glöggen och mitt i alltihop kommer tomten, en grannfru som har klätt ut sig och pratar östgötska.
Hon möts av Calle, 4, i dörren.
–Hej, jag heter Carl men kallas för Calle, säger han. Det var en väldigt liten säck du har, tomten!