Semester i Texas!

Några gånger har mitt musikintresse fått mig att åka ända till Texas för att lyssna på delar av min skivsamling livs levande.

Blondinen älskar att resa, så henne är det aldrig svårt att övertala om att lägga en massa pengar på flygresor och hotell, som måste betalas till ordinarie fullpris. Det går inget lågprisflyg till Austin, och inga billiga charterresor. Resebyrån kan hjälpa till att hitta den för tillfället billigaste vägen och brukar rekommendera Sturup -Amsterdam - Memphis - Austin. Så man har gott om tid på vägen dit att sitta på 10 000 meters höjd och gruva sig för fakturan.

Men så fort man har landat i Austin och kommer in i ankomsthallen möts man av levande bluesmusik. Eller country. Eller något annat. Och man hälsas välkommen till "The Live Music Capital of The World".

Den levande musiken finns på klubbar, barer, konserthallar, caféer och i gathörnen. En del barer kör med tre set varje dag och öppnar vid femtiden, när folk är på väg hem från jobbet. Då är det kanske ett countryband som spelar. I set nr 2 kan det dyka upp ett mer rockbetonat band och sen framåt natten kanske det står ett bluesband på scenen. Dag efter dag. Och det finns uppåt 100 andra ställen där du kan uppleva levande musik.

Austin är huvudstad i Texas. Här bor runt 800 000 invånare. Och här finns inte så värst mycket att göra på dagarna. Blondinen har inte lyckats hitta en riktig shoppinggata.

Stora köpcentra finns utanför stan. Det går bussar dit, men när man kommer fram, så känns det som att vara hemma i Malmö.

Inne i stan kan man ägna en stund åt att leta efter svenskminnen. Här fanns en gång i tiden en stor svenskkoloni, som har lämnat en del spår efter sig. Men ännu roligare är att hyra en bil och köra till New Sweden, som ligger ca 1,5 timmes bilfärd från centrala Austin, i nordöstlig riktning.

I New Sweden finns den svenska kyrkan, som har en kyrkogård med idel svenska namn på gravstenarna. Och på gårdarna inom området finns det fortfarande gamla jordbrukare och bomullsodlare som pratar gammaldags småländska. Deras barn och barnbarn försöker lära sig att säga några meningar på det konstiga språket, men det är tydligen inte så lätt.

En daglig sensation i centrala Austin i mars och april är när några miljoner insektsjagande fladdermusar lämnar sina boplatser under den stora bron över Congress Avenue i central stan. Varje kväll i solnedgången kommer tusentals nyfikna turister och Austiniter för att se det ljudlösa skådespelet. Någon större fladdermösskoloni finns inte någontans i världen, säger de stolta invånarna.

Eller varför inte ta hyrbilen en dag till Elgin, en liten vilda västernstad känd från flera långfilmer. Här behövs inga kulisser, allt är äkta och finns på plats. Och när jag var där, hade stan en svensktalande borgmästare. Vi blev hembjudna till hans trädgård och satt och pratade svenska en hel eftermiddag. Det var bara hans fru som inte tyckte det var roligt.

Gillar man att prata tyska, kan man köra till Friedrichstown, som är en gammal tysk stad några mil från Austin. Det ser ut som om man har kommit till en tysk småstad. Alla skyltar är på tyska.

Men allra roligast kan vara att ta en lite längre tur nästan ner till gränsen mot Mexico. Där ligger San Antonio, en bitvis grön och vacker stad med en kanal som slingrar sig genom parker och grönområden som kallas The River Walk. I den här stan finns också The Alamo, ett fort kombinerat med en missionsstation, som byggdes 1718 och är ett av USA finaste minnesmärken från tiden då man slogs för sitt oberoende från mexikanarna. En av dem var Davy Crockett, som kämpade tills han stupade. San Antonio drar till sig fler turister varje år än någon annan amerikansk stad, sägs det.

Jamen, nu var det väl musiken det skulle handla om. Och blir det för långt om jag fortsätter... Vi tar det en annan gång.