Ett lejon på taket.

Semestern slut?
Hände det något speciellt eller gick dagarna som vanligt?
När jag tänker tillbaka på mina semestrar, så dyker det alltid upp lite udda grejer, sånt som man inte råkar ut för mer än en gång.
Som den där bilsemestern Blondinen och jag gjorde en gång på den tiden man fortfarande kunde köra en tur med bilen, t ex ner till Frankrike eller norra Italien, utan att det kostade en hel reskassa redan vi första tankningen.
Vi var på hemväg och stannade till för att övernatta i Arnhem, Holland.
Vad gör man där en vanlig kväll i veckan? På hotellet hittade vi en reklamfolder för en bilsafari som fanns i stan och som gav oss chansen att uppleva olika exotiska djur på nära håll.
Något annat hittade vi inte, så vi tog en sväng mot den spektakulära djurparken, betalade och läste snabbt vilka regler som gällde.
Om ett lejon visade sig i närheten så fick man absolut inte stanna bilen, stod det i fetstil.
-Äh, sa jag. Vi ser väl inte röken av några lejon.
Vi såg apor i mängder, men de höll sig på avstånd. Mycket mera var det inte. Men så måste vi köra in på ett nytt område, där en speciell vägbro ledde oss in i "rovdjurens rike" eller vad de kalla den. Och här såg vi faktiskt några stora katter av något slag. Men de höll sig på avstånd.
Så gjorde vägen en sväng och en slags savann eller grönområde bredde ut  sig framför vår motorhuv.
Och, tro det eller ej, en hel lejonfamilj låg utbredd vid vägkanten och jag mindes något luddigt från foldern om att nu måste vi stanna. Så jag stannade.
Efteråt läste jag i foldern att man absolut inte fick stanna om det fanns rovdjur i närheten.
 -Vad gör vi nu? undrade Blondinen.
-Äh, dom sticker snart, sa jag och hoppades att jag hade rätt.
Lejonhanen studerade oss en stund. Sen tog han några snabba steg mot bilen, lade upp en framtass på huven och fortsatte med ett kliv upp på bilens tak. Där vände han sig om, det insåg vi när em väldig tass dinglade lite löst från vänster till höger på vindrutan. I bakrutan dinglade en svans.
Detta lade jag märke till, liksom att hela familjen Lejon nu stod i en slags ring runt bilen. Jag såg också att taket trycktes ned av lejonets tyngd.
-Vad gör vi? sa Blondinen igen. Vi kan ju inte köra ut från parken med ett lejon på taket!
-Vi avvaktar, sa jag. Är här inte lite varmt?
Det var säkert uppåt 40 graders värme i bilen, men vi kunde ju inte veva ner någon ruta.
Plötsligt närmade sig en turistbuss full med japaner. Den körde sakta, förmodligen för att alla som satt i bussen tydligen ville fotografera oss. När detta var klart, ökade den tempot och försvann i fjärran.
-Nu händer det nog något, sa jag. Som nu var genomsvettig, precis som Blondinen.
Det som hände var att en av djurparkens jeepar kom rullande, stannade intill oss, öppnade en springa i ena dörren och ett slags spjut stacks ut genom springan och förmodligen stack lejonkungen i pälsen. I alla fall hoppade han ner, jag startade motorn och drog på enligt exitskyltarna.
När vi kom hem var det ingen som trodde oss när vi berättade om lejonet på taket. Men bubblan efter lejonkungens tyngd fanns kvar, så den kunde jag visa upp i ett par veckor till. Sen skulle vi byta bil.
Och det är inte slut här.
Ett par veckor senare såg jag bilen vid trottoarkanten på Järnvägsgatan i Limhamn.
Jag konstaterade att bubblan fanns kvar och att det var en ung snygg tjej som satt vid ratten.
Jag kunde inte låta bli att knacka på rutan. Hon vevade ner och jag hejade artigt.
-Vet du varför bilen har en bubbla i taket?
Hon stirrade underligt.
-Där har legat ett lejon!
Hon stirrade ännu mer, lade i ettan och drog  iväg.
Otacksamt, tyckte jag,