Tre dagar gräsänkling.

Vad gör man under tre dagar då frun är bortrest?

Först skulle hon köras till Centralen. Det var så tidigt att inga tuppar gal och morgontrafiken stod still i sina P-rutor och garage. Yrvaken styrde jag genom en öde stad, släppte av damen och åkte hem till sängen igen.

Vaknade senare och undrade vad som hade hänt. Fruns säng stod tom, det var helt tyst i huset, ingen morgonradio spelade i badrummet, alla teveapparater visade svart ruta och någonstans i bakhuvudet mindes jag en bilfärd på tomma gator och en lysande skylt i mörkret med bokstäver som formade ordet Centralstation.

Javisst, ja. Tre dagars ungkarlsliv. Vad gör man?

Duschade, tog fram frukostflingorna och undrade vilka hälsokostpiller det är som brukar stå framdukade varje morgon.

Pikasol kände jag igen, Blue Eye, en blåbärsprodukt måste vara något nytt, Artrox vid måttlig artros, var den för mig och vad är artros? Rosenrot, extra stark, för bättre energi borde vara ämnade för mig, men Q-gel var också försedd med ordet "energi" och kan Q möjligen betyda Qvinna? Litozon, patenterat nyponpulver, men vad då för? Ginkgo Biloba mot minnesbesvär, synd att de inte funkar eller har jag glömt att ta dem på sistone? Lyprinol, VitaePro antioxidant, Kalcidon, Procalmin för fokus på koncentration... resten av burkarna och askarna stod så långt in i skåpet att de förmodligen inte används längre. Men vilka är det jag brukar få till frukost?

Kan man inte ta en banan istället?

Vad skulle jag sedan ta itu med? Det ösregnade, så det var ingen idé att tänka på trädgårdsarbete. Jag strök "vattna" på aktivitetslistan. Något annat fanns där inte.

Rullade tummarna, ringde yngste sonen och bjöd honom och hans familj på lunch på Konsthallen. Sen var det bara att åka hem i regnet och lösa korsord och svara i telefonen varje gång fruns väninnor ringde för att berätta något sensationellt.

På eftermiddagen ringde dessutom dörrklockan och ute i regnet stod tre polacker.

Javisst, ja. Det skulle ju fixas lite på huset. Och jag kom nu ihåg att jag hade ringt Waldek, vår specialfixare. Att han skulle ha med sig två man till, det hade jag inte en aning om och att han själv skulle åka till Falkenberg på ett jobb, det var också lite oväntat. Han for iväg och där stod jag med två polska hantverkare, som var lika dåliga på svenska och engelska som jag själv är på tyska och polska.

Men Waldek hade tydligen instruerat dem, för de försvann ner i källaren, där de skulle fixa lite med puts och betong på väggar och golv.

Nu kunde jag inte lämna huset ens för att åka till ICA och köpa en kvällstidning, för antingen skulle jag behöva låsa in polackerna eller lämna ytterdörren olåst och det gör man inte.

Jag gick ner i källaren och inspekterade arbetet. Polackerna sa något på polsktyska och jag svarade på svengelska. Varken de eller jag hade en aning om vad vi pratade om. Så småningom försvann de i en röd Fiat. Allting var uppochnedvänt och huller om buller. Det var nog ett par timmars jobb att städa undan. Helt slut efteråt. Orkade inte ens cykla ner till puben.

Natten var tyst, ingen väckte mig med snarkningar och morgonen smög sig fram på avstånd tills telefonen spräckte alla ljudvallar. Det var Waldek, som undrade om en av hans assistenter kunde komma på direkten och om jag hade fasadfärg hemma. Så plötsligt står jag i källaren och letar bland färgburkar medan jag väntar på en polack som jag inte kan prata med, men som ger mig husarrest.

Tredje dagen blev likadan. Jag kunde inte och orkade inte lämna huset. Så det blev tre dagars korsordslösande och telefonsvarande tills det var dags att hämta frun på Centralen, när hon anlände sent på kvällen med fler shoppingkassar än hon kunde bära.

Nu är allt som vanligt igen och polackerna är klara.