En militär miss till:

Ja, har du läst om mina eskapader inom det militära, så vet du att maskineriet funkar dåligt.
Ingen reagerade när jag fick idel fullträffar vid inskjutning av en ny k-pist, inget larm satte igång när jag smet in på överstens  kontor mitt i natten och provade hans uniformskavaj och ingen upptäckte att jag liftade och fick åka lastbil medan alla de övriga lunkade två mil med packning.
Och det finns mer.
En söndag hade Linjeflyg ett arrangemang för att visa upp hur bekvämt man kunde ta flyget till  Stockholm från flygplatsen i Halmstad.
Alla som ville kunde köpa biljett och sedan följa med på en rundtur över Halmstad i ett propellerplan med bekväma fåtöljer.
Meteorologen var ledig, vädertjänsten sköttes från Ängelholm. Plus två värnpliktiga väderbiträden, varav jag var den ene.
-Vi borde få följa med på en tur, sa jag. Här jobbar vi gratis för Linjeflyg hela dagen.
-Med en massa viktiga obsar, som måste vara korrekta hela tiden.
Vilket betydde att vi skulle kolla molnhimlen, sikten, temperatur och daggpunktstemp, molnhöjd om det seglade in några moln över Halmstad och vindriktning om det blåste.
Viktig information för meteorologen i Ängelholm och för Linjeflygs piloter.
Men vi var inte ens tillfrågade om vi hade lust med detta extra arbete. Vi bara löd order.
Efter ett par timmar fick vi en idé.
-Vi ringer Linjeflyg och låtsar att det är meten som hör av sig och vill fixa flygbiljetter för sina gratisjobbande väderbiträden!
Vi diskuterade saken och kom fram till att går det så går det. Så vi ringde flygstationen.
-Gomiddag, det är meteorologen. Skulle ni kunna tänka er att på en tur ta med våra två väderbiträden som jobbar gratis för er hela dagen?
Det kunde Linjeflyg.
Så vi förhandsskrev alla uppgifter för nästa väderobs, gav blanketten till signalisten på signalexpeditionen och befallde honom att skicka iväg den på rätt klockslag.
–Frågar någon var vi håller hus, så säg att vi måste ställa in höjdmätaren, men vi kommer snart tillbaka.
Höjdmätaren stod i parken bakom kanslihuset och behövde aldrig ställas in, inte av oss i alla fall.
Så tog vi min kompis scooter och drog iväg på militära småvägar ner, förbjudna för allmänheten, mot flygstationen. Där hälsade vi på Linjeflygs personal, som försåg oss med varsin biljett, och bara en kvart senare lyfte vi upp i det blå och kunde titta ner på hela Halmstad, Tylösand, Steninge, Oskarström och lite till. Och vädret var fint, det stämde nästan exakt som vi hade trott när vi förhandsformulerade den aktuella obsen.
Det var min allra första flygtur.
Ingen militär personal märkte något. De flesta var söndagslediga.
Och i den lilla vaktstyrkan som tjänstgjorde, fanns det ingen som reagerade på att väderstationen var obemannad i mer än en timme.