måndag 28 maj 2012

Vinspråk.


När jag dricker ett glas vin då och då, brukar jag konstatera om det är surt, gott eller jättegott och jag blir mer och mer förundrad över alla dessa vinexperter, som kan skriva hela böcker om vin och beskriva hundratals olika sorter med väl valda adjektiv.
Ibland har jag hamnat i en vinguide, t ex från Allt om mat, och jag undrar hur dom orkar.
På över 200 sidor lyckas man bulla upp massor av olika omdömen och betyg på flaska efter flaska. Det är onekligen fantasieggande att läsa, speciellt när det gäller viner som experterna inte vill rekommendera. Sak samma som Idol-juryn på teve, alltså. När de är elaka är de roligast att lyssna på. Experternas beskrivning av ett överkryssat vin är rena underhållningen.
Ett för mig oprövat vin, Paul Massons California Red, fick epitetet "Stor doft av svinstia" härom året. Ett spanskt vin doftar "våt cement i glaset", ett annat spanskt märke var "lika nödvändigt som en spik i foten". Och ett bulgariskt vin "doftar lätt av Wonderbaum".
Ibland förstår jag inte riktigt vad de menar. Hur tolkar man t ex omdömet "hade smaken varit kortare hade den gått baklänges" eller "doft av döende julgran"? Lika svårt är det att tolka hur ett kroatiskt vin smakar: "En korsning mellan rakvatten och svartsoppa".
Och ett chilenskt vin "doftar cykelverkstad". Sveriges mest sålda rödvin doftar som "en blandning av jordgubbssylt och myrstack". Men det jag blir mest nyfiken på är ett vin från Portugal, som kostar 392:- flaskan och är "graciöst som en flodhäst på land".
Fler betyg: "Graciöst som en muskelbyggare, finstämd som en stenkross." "Doftar kemtvätt, smakar soja." "Bleckig och sötfruktig med charmen hos en bärfis." Ursäkta, men jag vet inte vad en bärfis är för något?
Själv gillar jag några röda viner, som jag brukar köpa regelbundet samtidigt som jag provar nya. Länge har jag njutit av kalifornska Turning Leaf Zinfandel, som jag tycker är jättegott. Smakar som en tur i en Cadillac med bra musik i stereon, skulle jag kunna uttrycka det. Detta vin har också kommenterats av gäster, som har smakat det för första gången. De vill titta på etiketten för att komma ihåg vad det heter. Och de blir förvånade när jag talar om vad det kostar. Vad säger då experterna? Jo, det placeras under "Ej prisvärda" och får omdömet "Hyggligt hantverk, men doftar och smakar söt rödbetssoppa".
Jag skulle vilja betygsätta denna vinexpert ungefär så här: "Lika trovärdig som en enögd snok utan luktsinne; sur som en polsk insjö". Fattar du?

3 kommentarer:

  1. Helt rätt. Självutnämnda Besserwissrar, som måste ta till dessa uttryck för att vi andra skall se att de finns till över huvud taget.
    Fast det chilenska, som doftar cykelverkstad blir man ju lite sugen på.....

    Hälsningar Bengt Hansson

    SvaraRadera
  2. Lysande, av 10 experter får man 10 olika omdömen, jag ska genast inhandla ditt förslag det verkar bra gillar ju Cadillac!!

    SvaraRadera
  3. Kom ihåg munhåleupplevelsen, som Carl-Jan säger...
    ""doft av döende julgran" hmmm.

    Bärfis = http://sv.wikipedia.org/wiki/Bärfisar

    SvaraRadera