VÄRLDENS BÄSTA PLATTA:

 

CD-skivor behövs inte längre, säger alla som har gått över till Spotify. Vinyl-LP har inte behövts på länge, men nu har den gamla goda plastplattan väckts till liv igen och det är lite chict att spela 33-varvare, antingen de är begagnade och upplockade från en kartong i källaren eller nysläppta. Förmodligen är vinylrenässansen tillfällig, tror i alla fall jag, och Spotify blir väl framtidens hemarkiv för alla musikintresserade.

Så därför tycker jag att vi ska utse "Världens genom tiderna bästa platta", förkortat till VGTBP. Det kan väl vara skönt att veta vilken platta det är som man måste bevara och visa upp för intresserade vänner och besökare som vill prata musik.

Jag har den senaste tiden slängt ur mig VGTBP-frågan till höger och vänster och fått löjliga svar som Rolling Stones "Let It Bleed", Graham Parkers "Howlin´ Wind" och andra obegripliga titlar.

Jag vet ju så klart vilken platta det är som förtjänar VGTBP-titeln. Och jag kan motivera mitt val.

Plattan heter "Sinatra At The Sands" och det handlar naturligtvis om Frank Sinatra, inspelad 1966 under en konsert på nattklubb i Las Vegas, med Count Basies storband som backar upp och med musiken arrangerad av Quincy Jones.

Bättre kan det inte bli, här finns allt och inte minst en fantastisk närvarokänsla. Vrider man upp volymen, sätter sig bekvämt tillrätta och blundar, så förflyttas man till en epok då livet lekte för Sinatra, när hans röst stod på topp och när det magiska storbandet fick hela världen att gunga.

Man kan inte må dåligt när man lyssnar på detta. Det är ljuv musik, smäktande ballader, riviga svängnummer, klirr i glasen, kommentarer från publiken, roligt mellansnack och en lång monolog, där Sinatra framstår som en kvalificerad stand up-artist. Han berättar bl a om sina polare Sammy Davies Jr och Dean Martin och om sin uppväxt i Hoboken, New Jersey. Och här finns förstås en lång rad låtar som man har hört förut – men aldrig bättre: Fly Me To The Moon, The Shadow of Your Smile, Come Fly With Me, You Make Me Feel So Young och massor av andra guldkorn.

”Sinatra At The Sands” kom först på vinyl som en dubbel-LP, men gavs senare ut som en CD. Därmed förstärktes showkänslan, när man slapp byta platta och slapp vända på dem. CD:n är 90 minuter lång och man tröttnar aldrig på den, man kan höra den om och om igen. Är du på dåligt humör eller känner dig lite nere, så lyfter Sinatra och Basie upp dig tills du svävar på ett moln. Rena terapin, alltså.

Jag tror inte det finns en bättre, mer positiv platta och jag tror att den aldrig någonsin går att överträffa. För mig är detta alltså världens bästa platta.

Vill du ha min motivering, så är den FDFIB – "För det finns ingen bättre!".

Och har du någon synpunkt på detta, så skicka in din kommentar!