P-automaten och jag.

Skulle in ett ärende på Södertull idag.
Där är det omöjligt att hitta en korttidsparkering. Här pågår en evig jakt efter en tom ruta som aldrig finns. Så fort en bil rullar ut, rullar en annan in.
Jag ställde mig lite inträngd i gatans ände, som är en återvändsrondell. På andra sidan gatan, längre ut mot infarten, stod tre bilar på vänt. Fler får inte plats, det är en liten gatstump det handlar om.
Plötsligt ser jag en kis hoppa in i en parkerad bil och jag gasar på ut ur mitt gömställe och rullar in på en laglig P-ruta! En mycket blond yngre dam i en Cadillac (!) blänger åt mitt håll. Sorry, tänker jag, det gäller att vara först!
Går bort till P-automaten, en av de dyraste i stan, drar igenom kontokortet och väntar på biljetten. När den kommer får jag inget riktigt grepp om den. De liksom nästan sugs tillbaka in i automaten och syns knappt alls. Jag petar och petar för att få ut den, men det är omöjligt. Biljetten har bestämt sig för att stanna precis i utloppet, oåtkomlig. Jag försöker och försöker, men det blir inget napp och tiden går.
En bil med en något mörkhyad familj studerar mina försök. Herrn och frun i framsätet, två småflickor med svarta ögon i baksätet.
–Har du inga pengar? säger pappan i familjen på bruten svenska.
–Jodå, säger jag, men det kommer inte ut någon biljett!
–Här! säger pappan och håller fram en femkrona. Varsågod!
Jag försöker säga att jag har pengar, men han ger sig inte. Så jag tar emot femkronan och tackar. Och medan de sakta rullar iväg, lägger jag i slanten i automaten och hoppas på mirakel. Men det kommer ingen biljett nu heller.
Då ser jag den röda lappen med ett telefonnummer man kan ringa och anmäla fel. Jag har med mig min nya och totalt obegripliga iPhone och knackar in numret.
–Jaaa, säger en röst i den platta glasbrickan.
–Jag har inte fått någon biljett i automaten vid Södertull. Jag har betalat dubbelt så mycket som jag behöver, men hur fan ska jag kunna lämna bilen när jag inte har någon biljett! Ni har väl stängt för idag? Kan någon komma hit? Hur gör jag?
–Ja, jag har inte med saken att göra... Du har ringt till ett vanligt privat nummer. Jag kan inte hjälpa dig. Men lycka till, sa han.
Jag beslöt då att köra hem och läsa bruksanvisningen till min iPhone.
Synd, för det är inte ofta man lyckats få en P-plats vid Södertull.