På fri fot.

Har suttit fast i ett bokprojekt i flera månader.
Just nu är det en lucka, medan olika inblandade ska läsa allt som är skrivet, för att hitta fel eller för att se om det fattas något eller om det finns onödigheter att stryka. Jag är i alla fall på fri fot ett tag, tills alla har grunnat färdigt.
Högen med recensionsskivor har vuxit under tiden. Den har aldrig varit så hög.
Det kommer ut fler plattor än någonsin. De stora bolagen klagar på att ingen köper, de stora artisterna måste flänga runt och visa upp sig mot hutlösa entréavgifter för att få ihop kulor till skumpan och gåslevern.
Under tiden säljer artisterna som få känner till sina skivor direkt till fansen vid deras framträdanden på musikpubar och andra småställen.
Här är några namn som du aldrig har hört. Men alla har de nya CD-plattor utgivna på bolag som du aldrig har hört talas om:
The Disappearing Act (Tortilla Records)
Kip Boardman (Ridisculous Records)
Freebo (Poppabo Music)
Too Slim and The Taildraggers (Underworld)
Sarah MacDougall (Rabbit)
Art & Lisa (Eget bolag)
Jerry Lindqvist (Wing Records)
Kina Grannis (Onehaven Music)
Donal Hinely (Atom)
Emily Yanek (Primitive Records)
Gordon Bonham (Way Gone Records)
Maria Rylander (Eget bolag)
Annis Brander (Lonely Road Records)
Victoria Vox (Obus Music)
Beth Winner (Eget bolag)
... o.s.v.
Mycket är inte värt mer än en spelning, mycket annat är glimrande pop, rock, folk, country och blandningar av alltihop och som tål att spelas om igen och om igen.
Och detta är ungefär 1/4 av de plattor jag har fått medan jag har suttit fast i ett bokprojekt, så att jag inte har hunnit börja lyssna förrän nu.
Nu måste jag lägga på en ny platta.