–Nä, det är dags för en sväng på stan, säger jag ibland till
Blondinen.
Och hon vet vad jag menar: kolla in ett band på en pub med
trängsel.
Några öl, snack, en liten scen på armlängds avstånd, en
sångröst som tar för sig... kan en kväll bli så mycket bättre?
För mig handlar det om jazz, blues, rock, folk, country och
alla mixar som det går att krama fram ur dessa olika stilar. Rotmusik, säger
man ibland.
Och det är musik som ska upplevas tillsammans med andra, som
har samma smak som en själv.
Det finns städer på det här klotet som har byggt upp sin
image på att ge sina besökare musikaliska upplevelser.
Framför allt hittar man dem i USA. Memphis och Chicago
lockar med sina blueshak och Nashville drar till sig countryälskare. New
Orleans är känt för sitt jazzdistrikt, som innan stormen lockade besökare i
hundratusentals.
Men när det gäller musiklivet finns det ingen stad som slår
Austin, huvudstaden i Texas. Stolt placerar man sig som etta med sin slogan
"The live music capital of the world". Och det stämmer, jag har varit
där några gånger.
Här i Europa finns väl inga motsvarigheter, men levande
musik är något som jag och många andra alltid letar efter när vi besöker en
storstad. Jag har hittat en del bra ställen i London, Amsterdam, Dublin,
Budapest och några till.
Och i Sverige finns den levande musiken främst i Malmö.
Här i stan finns det mer
att välja mellan, än vad såväl stockholmare som göteborgare vågar drömma om.
Musik spelas året om på pubar och småkrogar och på större
musiktempel som KB, Debaser och Babel. Det är alla sorters rotmusik, men också
ny modern popmusik och alternativ musik i olika former. Går man ut på måfå en
kväll i Malmö, kan man nästan vara säker på att hitta något som man tycker om.
Och försvinner ett ställe av någon orsak, så dyker det snart upp något nytt.
Bergsgatan var länge en slags huvudgata i ett nöjesdistrikt
som sträcker sig från Möllevångstorget västerut till Spångatan.
Går man denna korta promenad, kan man ännu höra musik från
flera olika ställen med legendariska KB som höjdpunkt (helt i klass med Austins bästa ställen). Och när det fanns
som mest räknade vi in lilla Vinylbaren, som var en fristående del av KB, och
på andra sidan gatan Inkonst i gamla Mazettihuset. Några steg in på Spångatan hittar man Babel, som är inhyst i en
gammal kyrka och har utrymme för både stort och smått. På samma gata hittar man
Kaffe & Konst, som då och då har musik till kaffet.
Letar man sen upp Norra Parkgatan, på väg tillbaka mot
Möllevångstorget, så går man gärna in och tar en titt på Debaser.
I kvarteren runt torget finns flera småkrogar och pubar som
gärna lockar med levande musik. Till exempel Metro på Ängelholmsgatan och Pub
25 på Ystadsgatan.
Drar vi oss in i city hittar vi musikpubar som mysiga
Matssons på Göran Olsgatan. Här får man rock´n´roll på lördagar, tradjazz på
torsdagar och storbandsjazz på måndagar.
Paddys på Kalendegatan kör med soulband på fredagar och
lördagar, Fagans på Per Weijersgatan har alltid bra band varje helg. Två Krögare
på Storgatan, som kallas Bullen i dagligt tal, hör också till cityområdets
musikleverantörer liksom Tant Gertrud en bit från Drottningtorget. Tanten har
inte levande musik mer än högst en kväll i veckn, men en fin grön trädgård när
säsongen tillåter.
Fler ställen på lite avstånd från city: Blå Båten, förankrad
i Bassängkajen och med musik i det lilla formatet samt Mässingshornet, långt
borta på Kirseberga. Här spelas det i olika stilar ofta alla kvällar i veckan.
Det finns ännu fler ställen att besöka och hela tiden dyker
det upp nya småkrogar och pubar. Och man hittar snart sina favoritställen, som
man besöker gång på gång.
Jag har inte nämnt alla pubar och småkrogar och inte heller
Victoriateatern eller Palladium, som ofta har fina musikaliska besök på sina scener.
Världsstjärnor, som drar jättepublik, hamnar förstås på nya
Malmö Arena eller kanske utomhus på Stadion. Eller så drar de bara sina gamla
mest trogna fans – och då blir det fullbokat på KB. Som när en av rockmusikens
största stjärnor någonsin, Jerry Lee Lewis, spelade där härom året.
Det roliga är att Malmö dessutom har så många nya, tunga
namn som publiken vill se och höra. De som en gång har sett fenomenale sångaren
och låtskrivaren Andi Almqvist på en scen, vill gärna göra det igen – och igen.
Och samma sak gäller Richard Lindgren, en annan svensk låtsnickrare av högsta
klass.
Och samma vägar ligger öppna för Mats Nilsson (som ibland
lkallar sig Rag-And-Bone), den unge bluesmannen Svante Sjöblom, internationelle
hårdrockaren Pontus Snibb och tjejen med de magiska låtarna och den läckra
rösten – Lotta Wenglén.
Till detta kommer veteraner som Steve Grahn, Ulf
"Masken" Andersson, Nisse Hellberg och Mikael Wiehe plus band som
alltid är på partyhumör, t ex Buckaroos och Sir Jay & His Blue Orchestra!
Så jag säger det en gång till: det är ingen tvekan om att
Malmö är Sveriges musikhuvudstad.
Måste fråga Blondinen om hon vill hänga med ut på en
upptäcktsfärd i kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar