Efterfest med Rolling Stones.

Rolling Stones spelade på ett gammalt nedlagt skeppsvarv ute på Hisingen i Göteborg.                

                Det var en av deras sista spelningar på en lång Europaturné. Mick Jagger & Co ville därför avtacka sin turnépersonal med en privat fest innan gänget splittrades. Så de hyrde hela nattklubben på ett gammalt klassiskt hotell vid Götaplatsen, där bandets medlemmar bodde, och de instruerade hotellpersonalen att bjuda in ett antal tjejer från stan, så att det kunde bli lite disco också, eller vad de nu hade tänkt sig. Det fanns i alla fall nästan inga tjejer i turnégänget, så det behövdes fler om festkvällen skulle bli lyckad.

Själv hamnade Blondinen och jag på denna fest eftersom vi är goda vänner till en välkänd popstjärna, som alla dörrar står öppna för. Han och hans dam tog med oss och ett annat par först till konserten och därefter till festen på nattklubben. Som av en händelse bodde vi dessutom på samma hotell som Stones.

Festen började lite trevande. De inbjudna Göteborgstjejerna samlades i små grupper innan turnéfolket började droppa in och ingen visste riktigt vad som skulle hända. Men det var fria drinkar i baren. Stones bjöd.

                Vi, i vårt lilla sällskap, slog oss ned i en soffa vid ett lågt bord, alla utom vår vän popstjärnan, som hela tiden drogs hit och dit av branschfolk som ville prata. Han kom och hämtade sin dam och sedan såg vi inte så mycket av dem under resten av kvällen.

               

Men nattklubben blev alltmer befolkad och förväntningar låg i luften. Alla som var där väntade förstås på Stenarnas entré. Och vi zippade på små drinkar och stoppade i oss ett och annat potatischips, när vi helt oväntat fick besök av en äldre och något ovårdad man med risig kalufs. Han gick ostadigt rakt fram mot vår soffa och utan att tveka slog han sig ned bredvid mig. Han hade ett glas whisky i högra kardan.

                –Hi! sa han och skyltade med ett garnityr, där det såg ut att finnas en hel del att göra för en tandhygienist. Han flinade och sa något som inte gick att tyda, men han log med hela ansiktet och verkade helt ofarlig.

                Att han valde att slå sig ned just vid vårt bord, fanns det ingen bra förklaring till. Antagligen var det slumpen som fick honom att ta sikte på oss och vi kunde inte göra något annat än att gilla läget och hoppas att den rufsiga gamlingen inte skulle ställa till med några besvär medan han satt kvar.                 Blondinen tittade misstänksamt på honom och viskade i mitt ena öra att hon inte kunde begripa hur gubben hade lyckats ta sig in i festlokalen. Men han var i alla fall inte bråkig, snarare snäll och oförarglig.

När ett stilla sus fyllde luften längre bort i lokalen, förstod vi att Stones anlände. Och nu började festen på allvar. Discjockeyn höjde volymen och dansgolvet fylldes oväntat snabbt.

                Den gamle mannen vid vårt bord flinade och gungade huvudet i takt med musiken. Han såg ut att trivas och ibland sa han något till mig, som inte gick att tyda. Men det hördes i sluddret att han pratade engelska, så jag började misstänka att han trots allt hörde till turnégänget.

Gubben drack upp sin whisky och tittade förvånat på sitt tomma glas. Sen gav han det till mig och sa något. Jag förstod vad han menade när han repeterade ”kän joou fix me ånodder wån?”

                Jag tyckte lite synd om honom, en ensam engelsk gubbe utan vänner i ett främmande land. Och han visste tydligen inte hur man får tag i en gratis drink på en flott bar. Så jag nickade, sa okej och började tränga mig fram till bardisken.

                När jag var tillbaka vid soffan satt den gamle mannen och log mot Blondinen och han sken upp ytterligare när jag räckte honom whiskyglaset, som jag hade balanserat fram med genom trängseln utan att spilla en droppe.

                Den gamle mannen la en arm om mina axlar och sa något obegripligt i örat. Och så skrattade han ett långt hest skratt, smuttade lite på whiskyn och skrattade igen. Han var i fin form och tycktes inte sakna något, mer än ett par tänder i överkäken.

                –My son is here somewhere, hörde jag plötsligt att han sa, så tydligt att jag inte kunde missa repliken. Jaha, tänkte jag, och undrade varför inte sonen tog hand om sin gamle farsa.

                –Can you find my son? sluddrade han, och jag svarade att det var nog inte så lätt i den här röran.

                –Ah! sa gubben. Here he comes!

                Och utan förvarning stod Keith Richards vid vår soffa. Keith Richards!

Han flinade åt oss och han flinade åt gubben som tydligen var hans farsa, böjde sig ned och frågade hur han mådde. De skrattade och snackade, Keith dunkade gubben i ryggen, nickade och pekade på mig.

                –Is this guy takin´ care of you? sa han.

                –Yeah, he´s fine! svarade gubben.

                Och Keith tog mig i handen och tackade med ett stort smil för att jag hade tagit hand om hans far.

                –He´s old! sa han med ett flin. I´ve better take him up to his room!

                –Oh, svarade jag. Let him stay if he wants to. We will support him!

                Keith log, tog min hand igen, tackade och sa något till gubben. Sen vände han sig till mig igen.

                –I´ll be back in a short while... thanks again!

                Så vi satt kvar, försökte prata lite med gubben och märkte att han var trött. Efter en stund lutade han sig djupt mot ryggstödet i soffan medan huvudet föll tungt mot bröstet. Han somnade.

                –Nu kan vi väl inte dansa? sa Blondinen. Eller ska vi sitta här och vänta på att rockstjärnan kommer tillbaka?

                –Ja, det är nog bäst ... Jag lovade ju att vi skulle se till honom.

                Så där satt vi på en kokande nattklubb, tittade på folk och försökte prata med Keith Richards farsa.

               

Det finns mer att läsa om denna onaturliga natt  i min bok "Mina möten med de kända och en okänd", som kom ut för ett par år sedan.

                Där finns kåserier om när jag träffade Willie Nelson, Andy Warhol, Prince, Cliff Richard, Isabella Rossellini, Doug Sahm, Kalle Sändare, Bill Haley och många andra. Kolla med din bokhandlare eller förlaget Roos & Tegnér i Malmö!