Kan man sälja skånsk country i USA?

Under mina år i reklambranschen har jag upplevt åtskilliga presentationer av nya varumärken, nya produkter, nya marknadsföringsknep, nya kampanjidéer och så vidare. Jag var med redan på den tiden då man jobbade med blädderblock för att behålla intresset hos åhörarna. Numera används så klart digital teknik som effektivt fyller bildskärmen med siffror och tabeller i granna färger, bilder och rubriker slåss om utrymmet, marknadschefen eller produktchefen pratar om siffrorna och tabellerna i en liten nästan osynlig mikrofon och alla blir lyckliga. Publiken är kunder. De beställer mer än de hade tänkt sig.

I förra veckan upplevde jag hur en ung blivande countrystjärna från Malmö, Simon Andersson, presenterade en ny produkt för lansering i USA.

Produkten var han själv.

Han sålde idén om att han inom fem år ska ha haft minst en miljonsäljare på countrylistan i USA. Och nu kunde man köpa andelar i hans bolag, ett bolag som ska ta hand om alla pengar som hans framgångar kommer att generera.

Skivbolag, produktionsbolag, managementbolag och all annan organisation som brukar ta hand om de pengar som artister spelar in, ska ägas av hans eget nya bolag.

Och för att kunna starta detta nya bolag behövs det startkapital.

Därför blev ett antal Malmöbor i övre medelåldern inbjudna till Savoy, där vi i en glittrande konferenslokal fick all information som behövdes för att inse att man var korkad om man inte hängde på och blev en finansiär i countryvärlden.

Jag kunde få köpa en andel för 1.500:-.  Hur mycket den ger tillbaka är det naturligtvis ingen som vet, men 1.500:- skulle man väl plocka hem hur lätt som helst, verkade det som. Och sen skulle det rulla in pengar i åratal framåt.

Det ska noteras att Simon Andersson är en begåvad artist som gör modern country som låter som det ska i USA. Och han har redan blivit nominerad i "Hollywood Music In Media Awards", vad nu det är, men vad det än är så är det imponerande att en ung och okänd artist i Malmö kan få den uppmärksamheten.

Han är också en begåvad säljare. Hans presentation pågick i närmare en timme och när han satte punkt med en video där han spelade och sjöng en av sina låtar, blev det rusning till rummet bredvid där det fanns listor där man kunde teckna sig som delägare i allt vad Simon Andersson bestämmer sig för att satsa på med sina låtar från och med nu. Sen drog han några låtar med delar av sitt band.

Jag inser att hans ambitioner är värda all beundran.

Och jag hoppas hans "produkt" blir den framgång han förväntar sig.

Han verkar ha kontakt med de bästa tänkbara rådgivarna som finns i USA, när det gäller lansering av en ny artist.

Men inte ens detta är tillräckligt.

I sin presentation jämförde han Sverige med USA i rena siffror. Allting blir enormt i USA. 1% i Sverige och 1% i USA kan vara två helt olika världar.

Och han påpekade detta mer än en gång: allting är mycket, mycket större i USA.

Ja, tänkte jag. Det gäller ju konkurrensen också. Den är mycket, mycket större i USA och det räcker inte med att man kommer från Sverige och att man har rätt rådgivare, fråga Jill Johnson.

Det handlar om tur och timing också. Och det kan inte köpas.