Cyklar
runt i Malmö på kvällarna på min sjuväxlade Rex med vita däcksidor och bekvämt
Harley Davidson-styre.
Cykelturerna
är både avkoppling och motion. Man hinner tänka och man kan lyssna på bra musik
på full volym i öronen utan att någon störs.
Jag
kör utmed sundet från Limhamn till Malmös nya chica bostadsområde Västra
hamnen, där lägenheterna kostar miljoner.
För
att komma dit har jag en flera kilometer lång raksträcka utmed Ribban att
tampas emot. Det blåser alltid motvind i Malmö och trots sju växlar kan det
vara ett tungt jobb att ta sig fram. Blir omkörd hela tiden av andra cyklister,
men tar mig i alla fall förbi rullskridskoåkare och alla som promenerar med
eller utan stavar. Ribersborgsstranden, som Ribban egentligen heter, är unik
med sitt folkliv, det är Malmös Central Park, en myllrande strandpromenad där
man också kan jogga, släppa hunden lös, spela amerikansk fotboll, träna golf,
lira korpfotboll, äta glass, titta på bron långt borta i diset eller ta sig ett
dopp.
Det
tar en stund att cykla hela vägen från Limhamn till den nya stadsdelen och då
hjälper musiken i lurarna, speciellt när motvinden är stark. Dr John, Frank
Sinatra, John Prine, Delbert McClinton, Willie Nelson och andra favoriter
hetsar inte om man har rätt CD i spelaren, de hjälper till att hålla tempot på
en angenäm nivå. "All The Things You Are", "I´ve Got A Crush On
You" och "I´m Confessin´
That I Love You" är mjuka, behagliga låtar som inte kräver att
benen ska överanstränga sig, utan bara njuta av tempot.
Ibland
kör jag åt andra hållet och hamnar mitt i Limhamns centrum. Förr fanns det ett
orosmoment i form av en trevlig pub, som pockade på för en vätskekontroll, för
jag hade ju trampat ett par kilometer när jag kom dit och det kunde ju behövas
lite intag av nåt flytande.
Första
gången jag närmade mig puben på min nya cykel, såg jag hur några ansikten bakom
glasrutan fick syn på mig. Och när jag steg in och beställde ett glas rött, som
är godkänt av Montignac i motsats till öl för oss viktfixerade, klev en av
gubbarna ut för att studera min något spektakulära cykel med specialdekaler,
specialsadel, specialram och specialutrustning. En perfekt motionscykel från
Halmstad. Enda exemplaret i Malmö.
-Fin
cykel, sa han när han kom in. Och jag har ett förslag. Jag kan montera en specialmotor
på bakhjulet. En liten tuff sak. Du kan starta den i uppförsbackar och när det
är motvind. Den kostar 3.500 plus montering... det blir ca 5.000 allt som allt.
Vad säger du?
Gubbarna
runt bordet vid fönstret lyssnade intresserat.
Vad
säger man? Naturligtvis att något av motionsidén kanske skulle försvinna om
cykeln körde av sig själv. Dessutom finns det inga uppförsbackar i Malmö.
Gubbarna
såg besvikna ut. De verkade ha samma åsikt som motorförsäljaren, att jag skulle
må bra av att ha ett kraftpaket som fick cykeln att gå i 40 knyck i motvind.
Men,
nä. Jag föredrar trampandet, även om jag blir omkörd av damer i 70-årsåldern då
och då.
Man
hinner tänka och undra.
Hur
ska det gå för HBK utan en målspottare längst fram?
Eller
särskrivningen som bara brer ut sig överallt. Hur kan det bli så fel? Såg en
butik som skyltade med "kassa skåp". Och påp mer än ett ställe har
jag sett att det går bra att ta fram en cigarr och blossa på, för på skylten
står det "Rök fritt!"
Det
är tydligen svårt med svenska nuförtiden. Och det är inte bara särskrivningen
som har blivit så vanlig. Det är också svårt för många skribenter att skilja på
"var" och "vart". "Vart ligger Dalarna?" hörde
jag en ung dam säga i ett radioprogram häromdan. Det är också sådant man kan
fundera över medan man cyklar.
"Sjuk
gymnast" sökes i en platsannons.
En
butikskedja i Malmö behöver förstärka med "kassa medarbetare".
Bensinmacken
som jag anlitar kollar olja och "spolar vatten" på bilen.
Hur
blev det så här, kan man undra medan man cyklar och inte har något annat att
tänka på. Men så kommer det en gammal låt med Frank Sinatra i lurarna och det
spelar ingen roll vart man är på väg, det är bara att njuta av musiken, en
himmel som är blå och en cykel med sju växlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar