Det stora varuhuset.

Vädret var så trist att jag erbjöd mig att följa med till Ikea. Det var så längesen jag var där att jag hade glömt bort hur omtumlande det kan vara att besöka stället. Men jag blev påmind redan innan vi var framme, när vi fastnade i en bilkö en kilometer från P-området.

-Vi vänder, sa jag.

-Äh, sa Blondinen, det är lika många som kör härifrån, så det finns nog en ledig plats precis utanför entrén!

Vi cirklade några landningsvarv innan vi upptäckte en gammal vit Escort som precis skulla backa ut och innan någon annan hann ta den lediga platsen körde jag i triumf in på den i några sekunder lediga rutan. Man kunde verkligen se kunder överallt, som jagade en tom ruta.

Vi skaffade en kundvagn i maximal storlek, i den händelse vi skulle hitta byxhängaren Komplement, avsedd för garderoben Pax.

-Hur hittar man en byxhängare här? undrade jag på väg upp till andra våningen på ett långt rullband.

-Ja, vi hade nog inte behövt åka upp, svarade Blondinen, för lagervarorna finns ju på bottenplanet.

Jag konstaterade snabbt att det inte fanns något rullband som gick neråt. När man väl kom upp, fick man ta sig runt hela varuhuset med den otympliga kundvagnen, inne i människomassor som irrade åt alla håll. Kartorna, som dök upp lite då och då när man irrade, var schematiskt utformade och hade inget med verkligheten att göra.

Vi passerade diverse avdelningar och konstaterade att något som såg ut som en mix av säng och soffa, men jag vet inte vad det var, hette Tylösand och visades endast i svart. Tylösand och svart?! Det är ju som gräddglass i korvbröd.

Vi passerade också ett antal garderober, däribland Pax med inmonterad byxhängare Komplement. På etiketten stod det ”Slut på lagret”. Här konstaterade vi även att byxhängaren inte fanns i bredd 60 cm, vilket var vad vi skulle behöva, eftersom ett par av våra Pax-garderober är precis 60 cm breda.

-Vi tittar lite på altanstolar istället, sa Blondinen, alltid lika positiv till handling. Vi behöver något bekvämt  att sitta på!

Efter en stunds nytt irrande i folkhavet hittade vi Hästveda i vitbetsad rotting, som inte var bekvämare än fåtöljerna som sedan länge är på plats hemma på altanen. Vi provade därför även mjukt böljande Harpö och den lite mer kantigt eleganta Brommö, utan att brista ut i hänförelse.

-Låt oss komma ut härifrån, suckade jag. Varför sitter inte alla dessa människor hemma och spelar Wordfeud istället?

-Vi kanske ska fråga någon om när de får hem Komplement? sa Blondinen.

-Vi går nog förbi en informationsdisk innan utgången, sa jag.

Det gjorde vi. Bakom en disk stod två grabbar i röda skjortor, ivrigt pratande i telefoner och omringade av kunder med uppslagna kataloger och frågetecken ovanför skallarna. Det skulle ta oss resten av dagen att få reda på om och när det kommer hem nya Komplement.

-Byxorna hänger ju redan i garderoben, sa jag. Varför behöver vi Komplement?

-Man kan dra ut hängarna, sa Blondinen. Precis som korgarna i diskmaskinen, om du fattar.

-Är det bara därför vi har gett oss hit? undrade jag, som hela dagen hade kört omkring med en otymplig men tom kundvagn, som jag hade hyrt för 10:- i entrén.

Köerna vid kassorna var nästan lika långa som på en Gyllene Tider-spelning.

-Jag ställer vagnen här, struntar i tian och så tränger vi oss förbi en kö, även om vi riskerar att bli ihjälslagna! föreslog jag och ställde ifrån mig kundvagnen.

-Jag tror vi kan få ut vagnen i bortersta kassan, sa Blondinen. Där är det lite bredare, så där kommer vi ut.

Och jodå! Det gick att rulla en tom vagn förbi en 50 meter lång kö och rakt igenom kassakontrollen.

Innan vi kom ut i friheten passerade vi en skylt med texten ”Hämta ditt barn här”, men jag mindes inte att vi hade haft något med oss. Inte på många år i alla fall och jag tror inte vi lämnade dem ifrån oss. Man vet ju hur det kan vara på Ikea, det brukar fattas en skruv eller en mutter och för det mesta är det man ska ha ”slut på lagret”. Undrar hur det är med inlämnade barn?

Kan de också ta slut innan man kommer fram?